När jag var liten och bodde hemma, tittade vi alla i familjen med stora ögon på mamma, när hon sprang runt helt genomsvettig och städade.

För att städhjälpen skulle komma.

Pappa skakade på huvudet. Varför skall vi ha någon utifrån som hjälper oss när du har städat klart innan hon kommer?

Vi barn var bara förundrade. Skall det vara nördvändigt att lägga så mycket energi på något så tråkigt som någon annan person ändå skulle göra om ett litet tag.

Men detta mönster upprepades gång efter gång efter gång.

Mamma städade och städtanten kom.

Idag skulle vi få hjälp i lägenheten, av samma anledning.

Städning.

In i huset skulle det komma ett proffs, och sen skulle allt hamna där det skulle vara, allt skulle lukta gott, saker vara någorlunda på sin plats. Etc, etc etc etc.

Vad gör då jag.

Jo jag far upp i morse.

Åh nu har jag 4 timmar på mig tills hon kommer.

Bäst att jag röjer.

J-klar vad jag har städat.

Allt ligger i prydliga högar, allt är bortburet, allt är i ordning.

- Men varför i hela friden har ni städhjälp?

Jo, jag kom på idag, att när jag har röjt så att det går att komma åt att damma, dammsuga och torka av allt, då är jag helt slut, genomsvettig, trött på alltihopa, orkar inte bry mig mer, och framförallt helt ointresserad av att jag damm i hörnen.

Så plötligt så förstår jag mamma.

Det jag med en otrolig energi levererade under några timmar på förmiddagen, är bara en förutsättning för att det skall bli ordning senare med proffs hjälp.

Jag som amatör kan bara förbereda, kratta i manegen, preparera.

Det jag även kunde konstatera var att jag är otroligt lik min mamma.

Samma ...............................Samma