Ja, jag vågar väl erkänna det idag.

Jag har gjort det en gång förut.

Gift mig alltså.

Men jag fick hindersprövningsintyget godkänt.

Jamen då är du ju proffs på det här.

En gång är ingen gång. Två gånger är en gånggång?

Åh då kommer vi till skillnaden nu och då  

Det är enklare att bara vara Bruden.

Än både Bruden och Brudens Mor!

Åh gifta sig med Brudens far, är egentligen inget problem.

Det är kortare beslutsvägar!

Ja, Nej, Kan vi det? Ska vi göra det?

Men var är den stora skillnaden??

Man bekymmrar sig inte längre för att vara smalaste Bruden i riket.

Slöjan kan man släppa!

Behöver inte ens tänka på en Brudkrona.

Klänningen behöver dölja mer än framhäva!

Fötterna står inte längre i ett par stillettklackar, det behövs Gympadojor för att orka stå och dansa i tolv timmar.

Lösögonfransar? Njää?

Men framförallt:

Ingen liten nätneglige till bröllopsnatten. (Ser nog ut som en välpaketerad köttbit, sexigt kanske i 50 Shades, men jag är nog inte lagd på det hållet!)

Ingen vaxning, av någon kroppsdel. ( Det gör för ont! Man behöver inte längre lida pin för att bli fin!)

Fast en stor skillnad:

Måste ha läsglasögonen på för att kunna raka benen!

Fattar NI!!

Benen är för långt ifrån för att man ska se alla strån! 

Och nu skall det vara seriöst lena.

Att vara len, är nu inget som som man skryter om i vår ålder.

Men allvarigt talat.

Det gör ingen skillnad, att det är skillnad.

För det är kärleken som bär.