Att det är så lätt att glömma.

Hur joooobigt det är att inte få sova ut.

Sova ut för mig, är ungefär 8 timmar per natt.

Men skall man då gå upp kl 0600, så får man ju nästan gå och lägga sig innan man har vaknat.

Om Ni förstår.

Och det har jag ju lite svårt med.

Livet tar ju sin tid.

Så jag går och lägger mig i vanlig tid.

Sen väcker den numera icke valpen  mig.

När klockan lyser med ett glatt och varmt rött sken, och det står 05.34

Då är det en nära döden upplevelse.

Att gå upp någon gång vi den tiden, för att hinna med. Ett flyg eller annat viktigt.

Helt OK.

Men att med ett glatt viftande bli väckt varje morgon i 5 månaders tid, vid denna okristliga tidpunkt.

Det är inte OK.

Men så plötsligt händer det.

Imorse sov Pudeln, och jag märkte ingenting av livet omkring mig, förrän hon väckte mig klockan 08.00

Halleluja moment!

Heureka, Undrens tid är ej förbi.

Så pigg som en nötkärna skuttar vi nu ut i världen.

Med solsken i blick, och en ny syn på världen.

Vad mycket folk det är på gatorna när vi skall ut och promenera kl 8.

Jämfört med  halv 6.

Då är det nästan bara tidningsbuden och jag.

Så Hejdå alla tidningsbud och andra modiga morgonpigga.

Nu har vi äntligen fått sovmorgon.