Och fötterna ner.

Men det är dock det enda.

Det däringa huvudet som är upp, det lever ett eget liv idag.

Rackarns vad det känns att jag har ett huvud.

Och det har varit ett väderomslag, och jag har druckit massa vatten, och jag har sovit tillräckligt, och jag har inte tagit någon huvudvärkstablett för jag vill inte.

Men nu är det nära.

Annars blir det migrän.

Och då ser jag ingenting på en lång stund.

Tyst och blind.

Vad mer kan hända på en fredag eftermiddag på Lidingö??

Men det är OK ändå.

Jag har ju huvudet upp och fötterna ner.

Så visst överlever man.

Jag har under de tre senaste dagarna åkt upp och ner till Skåne. Hela tiden i princip. Under den resan kan jag konstatera att det är något speciellt med alla bilar som far omkring på svenska vägar.

Det Speciella är färgen.

Jag undrar om de stora biltillverkarna skall anställa en färgkoordinator (eller vad det nu kan heta) så ser annonsen ut ungefär så här:

Man med känsla för bilar och färger anställes för att färglägga våra kommande bilmodeller i de närmsta 10 åren. Bör vara färgblind.

Kan det vara så enkelt?

Det går nästan inte en bil på svenska vägar i dag, av modernare modell, som inte passar in i gråskalan.

Den börjar på vitt och slutar på svart. Däremellan är det hundra nyanser av grått.

Varför blev det så?

Vill vi köra för fort, så att fartkamerorna inte ser oss, och därför väljer en kamouflage färgad bil.

Mörkgrå som regning asfalt. Ljusgrå som torr. Och de vita bilarna kör fortast på vintern.

Men hur i helskotta hittar man sin gråa Volvo stationsvagn på shoppingcentrets parkering.

Finns det lite lackfärg att köpa, för att laga den lilla skadan, på en blå VW Polo?

Skrattar alla åt den röda Mazdan som pinnar vidare med en tant bakom ratten?

Vad jag själv har för färg på bilen?

Grå.

Hurså?

Jag har tappat rösten och orken så det blir inget mer ikväll.

Jag bara undrar.

Imorse. Okristligt tidigt. Körde jag förbi i utkanten av Lund.

Där står tre STORA vindmöllor och snurrar.

Dom har nu gjort det ett tag.

Troligtvis tjänar familjen som äger marken snuskigt med pengar på dem.

Inte för att de ger så förbaskat mycket el.

Utan för att EU ger dem så himla mycket pengar för projektet.

Men det var inte det jag funderade över.

Ovanpå de tre vindmöllorna har det kommit tre röda lampor.

Ni vet såna där som varnar flygplan, påsk kärringar, ufon och andra lågflygande, att det plötsligt sticker upp något ur marken.

Nu undrar jag följande:

Ger de däringa vindmöllorna tillräckligt med energi för att lysa upp de röda lamporna, så att det syns på jätte långt håll???

Eller har det dragits en kabel från närmsta elskåp??? ( Närmsta elskåp ligger väl ungefär en halvmil bort, det är tre vindmöllor, lyser dag och natt, det kostar att lysa på topp!!)

Det verkar ju helt skogstokigt.

Det måste ju ta all vinst som vindmöllorna ger.

Om det nu inte var för EU.

Och lågt flygande kärringar vid påsk, som har åsikter.

Glad påsk!

Jag känner mig som en liten myra i en jättestor myrstack.

Jag tror vi kan kalla den stora myrstacken för typ världen.

En av de stora skillnaderna, är att vi människormyror tar oss runt i vår myrstack på allehanda underliga vis. Det vill säga inte på sex ben.

Vi blir plötsligt flygmyror, sen kan vi märkligt nog bli bilburna myror.

Igår flög myrPrinsen och jag hem från London.

Idag flyger jag ner till Skåne för att köra hem en lastbil.

Det verkar helt galet.

Men så är det när man har myror i brallorna.

Och bara INTE kan sitta still.

Nu är vi i London.

Och enligt utsago så skall det regna hela helgen.

Om det gör det kommer jag att bli lite blöt.

Då blir jag blöt både inne och ute.

För det blir så när man skall kalasa i London i 4 dagar.

Jag lovar att flyga lågt och långsamt.

Vi hörs, jag kommer inte att skriva något vykort.

Varken från Madame Tussauds eller så.

Jag var på studentfest igår.

Det var urkul!!

Temat var sjukhus.

Har aldrig sett så många ursnygga jättesöta sjuksystrar någonsin.

Och allvarliga läkare i 18 års åldern.

Konstigt nog.............var det ingen manlig sjuksyster så långt ögat kunde nå.

Och det framgick aldrig om någon av tjejerna var läkare.

Inget nytt under solen.

Men vad som var defintivt nytt, var ljudnivån.  

Jag har ett skarpt minne av min studentfest.

Vi sjöng vi skrålade vi skrek vi drack vi höll på.

I gårdagsläget kan jagmed jämförelse enkelt säga:

Vi var tysta som musar. Hasselmusar.

Mellan varje tugga, tal, tystnad (som aldrig varade mer än en sekund) drogs discot igång på fullt.

Och då skulle det dansas.

På stolar och bord.

DET ÄR URKUL!!!!!!!!!!!!!!

Prinsen satt med ett underfundigt leende och kunde konstatera att de tre systrarna Brodin, var uppe på stolarna redan vid andra takten, på nästa låt.

Men vi i våran familj kan sånt här.

Vi har dansat efter middagen (kvällsmaten så att skåningarna fattar) varje dag sen vi var i mammas mage.

Mamma dansade med pappa och vi med varandra.

The stepping Mother, mamma alltså, hon var lite galnast av oss alla. Hon steppade uppe på borden. Eller på vardagar på golvet. Helt nykter.

Det är en genetisk sak.

Tredje generationen, Ivar 2 år och Diana 4 år, dansar med familjen efter varje middag, dom med.

Den enda skillnade är att vi inte behövde öronproppar till våra dansövningar.

Vår familj med sitt tjatter är tinitusskapande i sig.

Så vi behöver inte ett disco på högsta.

Vi fattar både takt och ton ändå.

Men det är så kul, med eller utan propp.

När blir jag uppbjuden nästa gång?

Jag tycker det är så skönt när man gör en insats.

Desto mindre jobb, och ju större positiv effekt desto bättre.

Igår kväll när vi kom hem till Fort Knox efter några dagar på rymmen, hade nästan alla nyplanterade växter tappat livsgnistan.

För vem vill vara en nyplanterad blomma, slitas upp ur sin vänliga miljö på en plantskola, grävas ner i en kall jordgrop, stagas upp för att inte trilla. Och sen bli övergiven! Mitt i en värmebölja. I en sluttning på Lidingö!

Då kom Superman och Catwoman (vet inte om hon är en hjälte, men hon är himla snygg!) indansande.

Konstgjord andning, hjärtmassage, kärlek, omtanke, dvs en himla massa vatten över alla som behövde.

Sjungande och dansandes I can be your Hero!

Tänk vad livet är underbart!!!

Would you dance if I asked you to dance?
Would you run and never look back?
Would you cry if you saw me cryin'?
And would you save my soul tonight?