Under den kända devisen på arbetsplatsen,

Jag kom lite sent, så jag måste gå lite tidigt

har vi idag en typiskt tidig smitar dag.

Om man inte är en ordentlig männska och jobbar så länge som arbetsgivaren anser att man skall arbeta, vilket i vissa fall är dagar o nätter, helg som söcken.

Men idag, är det ju ledigt framöver i flera dagar.

Och då måste jag ju sluta tidigt idag.

Det är ju liksom en egenpåhittad lördag.

Hur skall jag annars hinna preparera denna långa helg.

Gå ner i varv.

Köpa rose vin.

Ringa till alla kompisar och styra upp alla kul jippon.

Pussa på familjen.

Smörja in hela kroppen.

Men framförallt, ta mig dit jag skall tillbringa dessa lediga dagar.

Om jag åker tidigare än alla andra, dvs skubbar från mitt jobb, så hinner jag nog ut ur stan innan någon annan.

Om alla tänker så, har kön ut ur stan börjat NU.

Hoppas det inte händer nåt i eftermiddag som är av världsomvälvande karaktär.

För det är ingen kvar på jobbet.

I Stockholm i  alla fall.

Men det kommer inte att hända nåt.

Det är ju ingen kvar på sitt arbete som kan ställa till det för dom andra arbetskamrater.

Så arbetstiden är minst beroende på arbetsgivaren.

Mest beroende på kommande dagars schema.

Och nu är det helg.

Så då lägger vi ner.

I tid.