Och fötterna ner.

Men det är dock det enda.

Det däringa huvudet som är upp, det lever ett eget liv idag.

Rackarns vad det känns att jag har ett huvud.

Och det har varit ett väderomslag, och jag har druckit massa vatten, och jag har sovit tillräckligt, och jag har inte tagit någon huvudvärkstablett för jag vill inte.

Men nu är det nära.

Annars blir det migrän.

Och då ser jag ingenting på en lång stund.

Tyst och blind.

Vad mer kan hända på en fredag eftermiddag på Lidingö??

Men det är OK ändå.

Jag har ju huvudet upp och fötterna ner.

Så visst överlever man.