Alla Disponenter har en egen assistent.

Och jag disponerar min egen tid, så jag är absolut en Disponent.

Idag har assistenten och jag packad upp nästan hela WHYroom, nere i källaren.

Jag har nämligen kommit på att man måste packa upp för att kunna packa ner.

Om man nu ska det.

Allt måste ju ske i rätt ordning i livet.

Även om jag ibland eller snarare oftast tror att jag kan hoppa över en hel del steg i den där ordningen som kallas för livet.

Mitt WHY room är där jag har de där sakerna, som man inte vet om man behöver en gång till i livet, flera gånger i livet, eller aldrig i livet.

Namnet fick rummet när jag bad min Buti the Butler, (han är inte det, men kallas så) kånkade in låda på låda och varje gång förklarade jag till vilket rum det skulle.

Till slut sa han med en självklarhet som var dräpande:

- To the WHY room.

Jag frågade genaste varför han kallade det för the WHY room?

- Why do you keep it? Why don't you just throw it away?

Min nya och lite yngre assistent (Nanny) hon har mer förståelse för WHY room.

- Vilka balla lampskärmar. Etc Etc

Snart är Why rooms lådorna uppackade. Det känns jätteskönt.

Då är det bara 20 års kontor kvar, som skall sorteras och sparas.

Helt sjukt.

Men har man Sveriges petigaste revisor, så blir det så.

Kanske skulle skicka assistenten på honom.

Han blir nog glad då.

För hon är så glad.

Och disponenten är ännu gladare, när hon assisterar.