Jag var på studentfest igår.

Det var urkul!!

Temat var sjukhus.

Har aldrig sett så många ursnygga jättesöta sjuksystrar någonsin.

Och allvarliga läkare i 18 års åldern.

Konstigt nog.............var det ingen manlig sjuksyster så långt ögat kunde nå.

Och det framgick aldrig om någon av tjejerna var läkare.

Inget nytt under solen.

Men vad som var defintivt nytt, var ljudnivån.  

Jag har ett skarpt minne av min studentfest.

Vi sjöng vi skrålade vi skrek vi drack vi höll på.

I gårdagsläget kan jagmed jämförelse enkelt säga:

Vi var tysta som musar. Hasselmusar.

Mellan varje tugga, tal, tystnad (som aldrig varade mer än en sekund) drogs discot igång på fullt.

Och då skulle det dansas.

På stolar och bord.

DET ÄR URKUL!!!!!!!!!!!!!!

Prinsen satt med ett underfundigt leende och kunde konstatera att de tre systrarna Brodin, var uppe på stolarna redan vid andra takten, på nästa låt.

Men vi i våran familj kan sånt här.

Vi har dansat efter middagen (kvällsmaten så att skåningarna fattar) varje dag sen vi var i mammas mage.

Mamma dansade med pappa och vi med varandra.

The stepping Mother, mamma alltså, hon var lite galnast av oss alla. Hon steppade uppe på borden. Eller på vardagar på golvet. Helt nykter.

Det är en genetisk sak.

Tredje generationen, Ivar 2 år och Diana 4 år, dansar med familjen efter varje middag, dom med.

Den enda skillnade är att vi inte behövde öronproppar till våra dansövningar.

Vår familj med sitt tjatter är tinitusskapande i sig.

Så vi behöver inte ett disco på högsta.

Vi fattar både takt och ton ändå.

Men det är så kul, med eller utan propp.

När blir jag uppbjuden nästa gång?