Karantän har blivit ett väldigt starkt ord som  känns väldigt värdeladdat, klaustrofobiskt, åsiktsproppat, individtyckigt, pompöst. och lätt obehagligt. 

Det känns så.

Nu är det ju så att:

Det är ju dom som inte är i karantän.

Dom som ju inte vill vara i karantän.

Dom som ju måste vara i karantän ,vare sig man vill eller inte.

Dom som  ju måste vara i karantän, och är glada för det.

Vi har nog gått igenom alla dessa olika stadier.

Men har nu valt en variant som man kan kalla

¨Vi lever under radarn¨

Det är en del personer som vet var vi är.

Ibland träffar vi på någon som frågar var vi är?

Och  hur länge vi skall vara vara där vi är?

Ja, jag önskar jag kunde svara på dessa frågor.

Jag tror vi vet var vi är.

Jag tror inte vi vet hur länge det skall vara, att vara där vi är.

Man blir lätt osynlig för många, och ett frågetecken för andra, och fullt synlig för resten.

Och jag tror att det är radarn som gör det.

Om man är under den.