Eller bara djurvän?

Eller fågelkompis?

Ja inte vet jag.

Men vi har hängt ut hur många frö och fett bomber som helst i körsbärsträden.

Fyllt två fågelmatsautomater, med den perfekta blandningen (enligt förpackningen) med solrosfrön, korn, mojs, majs och jag vet inte allt. Det växte underliga växter under fjolårets foderplats!!

Och sen står vi här på morgnarna!

- Titta en tvåfenad skvattsmes. ÅÅHHH

- Titta en dubbel rödhakad snesångare. ÅÅÅHHHH

- Och ett par av hackspettsklättrarna. ÅÅHHH

Jag har ju absolut ingen aning, ser knappt skillnad på svalor, sädesärlor och kråkor.

Men Prinsen som vuxit upp på en bondgård, med en fågeluppslagsbok till pappa, kan alla sorter.

Och när de kommer flaxandes till det dukade bordet, så rabblas det ena fågelartsnamnet efter det andra.

Jag kan absolut inte kontrollera sanningshalten.

Men det behövs inte.

Fåglarna är många.

Dom tycker det är jättegott.

Vi har en utgiftspost i vår gemensamma ekonomi på flera hundra kronor per vinter, som går till frön. Fågelfrön. Och fettbomber, eller snarare talgbollar, som det heter till fint.

Nu undrar jag bara var i vår ålder som gränsen går?

Eller är den passerad.

När man matar fåglar.

Står och glor på dom med intresse och glädje.

Vi har dock inte börjat prata med dom ännu, men det kanske är en tidsfråga!

Är man då pensionär?

Eller bara djurvän?

Egentligen kvittar det ju.

Bara de där små dunklädda varelserna överlever vintern, är anledning nog att bli glad.

Oavsett ålder och intresse.

På de som förser fjäderfäna med mat.

Idag var jag och favorit Nanny på väg till Stadsbyggnadskontoret.

Där skulle vi hämta ritningar till ombyggnaden av Skeppargatan, och den nya lägenheten som jag och Prinsen skall flytta in i !

Tillsammans!!!

På vägen dit körde vi med god fart på väg till en lampaffär.

Då landade den oerhört komplicerade frågan i bilen.

- Vem släcker alla lampor på kvällen, när de skall gå hem? Sista man?

Släcker man dom en och en? Eller finns det en knapp för alla, så det blir kolmörkt?

Och hur tänder man dem på morgonen?

Alla på en gång? Eller bara några i taket/taget, allteftersom eftermiddagens mörk faller.

Hur skall man veta.

Jag tycker att det är tillräckligt komplicerat att gå in i en lampaffär och välja lampa.

Oavsett om den är på eller av.

Lampan asså.

Men skall man köpa en lampa vill man ju trots allt se den lysa innan den får åka med hem och bli en del av hem och familj.

Så det är väl svaret på frågan.

I alla lampaffärer har de en ENORM knapp som tänder och släcker alla lampor morgon och kväll.

Med en tryckning.

Så att de har tid att sälja lampor till oss som lever i ett litet mörker.

Det varde ljus.

Hur snurrigt är det inte?

Kan inte somna.

Kan inte vakna.

Vet inte när jag är hungrig.

Så jag är vaken mest hela tiden.

När jag somnar vaknar jag överhuvudtaget inte. (Sov igår till kl 11 på förmiddagen!!)

Äter så fort något presenteras framför min mun. Och det kan det ju göras dygnet runt om man är oförsiktig.

Sover en kvart mitt i alltihopa, av pur utmattning, och sen är superpigg, för resten av NATTEN.

Ser två rom-com filmer per kväll. (Romantisk Komedi!!!) Dom slutar sällan före 2.

Prinsen snarkar i soffan och är klarvaken i sängen. Topp!!

Funderar på att skaffa en gummiklubba.

Så när klockan slår 11 slår jag först till Prinsen och sen mig själv för att komma in i rätt dygnsrytm.

Då vaknar vi väl vid 7 draget på morgonen.

Det är roligare att kunna tala rent i telefon, när folk ringer vid 10 tiden.

Det är bra att kunna bestämma möten och prata om allvarliga saker, innan alla har hunnit hem från jobbet.

Det är bättre att vara vaken när det är ljust och sova när det är mörkt.

Just nu känns det mörkt.

Ser inte ens ljuset i tunneln.

Men vi har himla kul.

I vår lilla jetlagsvärld.

Ja, jag har ju varit på solsemester.

Är man på solsemester innebär det att man skall klä av sig några skyddande lager med kläder.

Kom ner med klänning och kofta, första morgonen,och siktade på solstolen.

Efter lunch, samma dag, uppgraderade jag min blåa kropp till baddräkt och kangas med stor tunika som överdel.

Dag två gled jag i en bikini, under alla döljande kangas och tunikor. Reste mig från solstolen, där jag låg i princip i bikinin, och snodde in mig i alla tygsjok som fanns i närheten, innan jag dök ner i vattnet.

Dag tre, klarade jag att ta mig från solstol till vatten utan den stora påklädningsprocessen.

Dag sju, gick jag iklädd bara  bikini på stranden på långpromenad, skuttade omkring poolen utan att tycka det var konstigt.

Resten av semestern satt jag bara på mig lämpliga tunna wraps för olika måltider.

Och gillade mig, och hur jag faktiskt ser ut.

För det är nog det man har.

En avig syn på sin egen kropp och hur man egentligen ser ut.

Eller vad omgivningen tycker om hur man ser ut.

Men man vänjer sig.

Det tar ungefär tre dagar.

Sen har solen bländat alla andra gästerna, så de få som tittar, dom har solen i ögonen!