Ja, jag har ju varit på solsemester.

Är man på solsemester innebär det att man skall klä av sig några skyddande lager med kläder.

Kom ner med klänning och kofta, första morgonen,och siktade på solstolen.

Efter lunch, samma dag, uppgraderade jag min blåa kropp till baddräkt och kangas med stor tunika som överdel.

Dag två gled jag i en bikini, under alla döljande kangas och tunikor. Reste mig från solstolen, där jag låg i princip i bikinin, och snodde in mig i alla tygsjok som fanns i närheten, innan jag dök ner i vattnet.

Dag tre, klarade jag att ta mig från solstol till vatten utan den stora påklädningsprocessen.

Dag sju, gick jag iklädd bara  bikini på stranden på långpromenad, skuttade omkring poolen utan att tycka det var konstigt.

Resten av semestern satt jag bara på mig lämpliga tunna wraps för olika måltider.

Och gillade mig, och hur jag faktiskt ser ut.

För det är nog det man har.

En avig syn på sin egen kropp och hur man egentligen ser ut.

Eller vad omgivningen tycker om hur man ser ut.

Men man vänjer sig.

Det tar ungefär tre dagar.

Sen har solen bländat alla andra gästerna, så de få som tittar, dom har solen i ögonen!