Alla har vi olika fart.

På Sticklinge har vi en bestämd fart.

Jag bor på Sticklinge.

På Sticklinge kör vi i 30 km i timmen.

Alla vi som bor där.

Oavsett vilken väg/gata vi kör på.

Så ibland när jag är på väg hem, eller bort, så kör jag på min lilla fiskväg, (alla vägar på Sticklinge heter något fisknamn) i mina 30  km i timmen.

30 km i timmen är, har jag förstått ett ganska vitt begrepp.

I uppförsbackar kör man runt 20 km och i nedförsbackar skenar man iväg i 50 km/h, utan att röra pedalerna.

Det gör alla på Sticklingen.

Förutom det godkända, erkända, självklara undantaget.

PAPPER, nä jag menar nog PAPPOR som lite försenade, i stress från jobben, i rädsla av att bli utskällda av gulliga MAMMOR, som har hämtat barn under hela veckan, på de mest omöjliga tider vad det gäller att sköta ett arbete.

Det är nu Papporna kommer.

Dånande.

För att just den vägen dom kör på inte är deras väg, där dom bor.

Där deras barn leker. Spelar boll, tränar på att cykla, hoppa hage.

Utan bara  vägen till Dagiset.

På den vägen är det som på tyska Autobahn.

FRI FART.

Vi vanliga som bara bor en högersväng bort, vi upphör aldrig att förvånas över hastigheten en Porsche kan få i den uppförsbacken vid 5 tiden på eftermiddagen.

Hur ilsken en värsting BMW tuta kan låta.

Att en Aston Martin Vantige kan ta upp en hel väg

Allt detta för att det är en uppförsbacke till dagiset.

Och det är försenade.

De däringa Papprena.

- Kunde de inte ha startat lite tidigare? I livet liksom. Jag menar om man nu blev försenad en gång i kindergarten blev ju allt liksom förskjutet. Men det går inte att köra ifart. Den tid man missade. Även om det känns som en uppförsbacke.