Jag gjorde en underbar upptäckt i helgen.

Det kanske har hänt Er också, eller så har ni det som jag, hela tiden.

Vi var borta på kalas ute på landet utanför staaaan.

Där bjöds det på champangeviner, fina viner, desertviner och starkare till kaffet om man ville.

Jag pimplade lite ditt och datt, och kände mig så där tjohejig som jag känner mig ibland.

Visserligen har jag ju alltid sagt, att jag inte behöver alkohol för att bli pratsam, yvsam och käck.

Men man tror ju alltid att det hjälper en på traven, eller?

I alla fall, det smuttades och surplades.

Och sen var det dags att åka hem.

Prinsen hade lovat att köra hem.

Det var ju tur det, för jag hade kört hela programmet.

Talat, skrattat, tjoat.

Ni vet så där som Ni alla kan göra när ni känner ER i gasen.

Då visade det sig att Värden hade likadan alkoholtest som Polisen.

WOW.

Här skulle det bevisas, att mitt fnitter, kommentarer, glada hejarop, allt berodde på promillen.

Men ACK NEJ.

Jag fick köra hem om jag ville.

Där satt vi i bilen, föraren med 0 promille, och jag med en decimal till 0.

Men är det då så, att det finns en del personer som tror att de sätter i sig en helskottas massa vin, men egentligen inte gör det, och därför kan köra bil?

Eller är det sånt go i en del personer, inklusive mig, att alkoholen liksom inte rår på tokerierna?

Jag har ingen aning!

Men inte var det någon promille.

Skål!