Så kom vi då till Köpenhamn.

Det var ljuvligt att glida in med öppna bilen och solen skiner och det är Prinsen och jag på nya äventyr.

Checkar in på hotellet.

Går upp på vårt rum, där vi lite snabbpackar upp, byter om, lägger in viktiga saker i kassaskåpet, typ pass och mitt smyckeskrin.

Och sen ut i världen i ett soligt och härligt Köpenhamn.

Äter en riktig dansk lunch med smörrebröd och dricker god öl.

Spankulerar så småningom tillbaka till hotellet, ett av de häftigaste mest välrenomerade, i staden.

Då fungerar inte våra nycklar, för att kunna åka upp  i  hissen, och vi får nya i receptionen.

Kommer in på rummet, då Prinsen säger:

- Har du öppnat kassaskåpet, det är tomt.

Ja, då bryter helvetet löst.

När vi kommer hem på söndagen, efter ett flera timmars förhör av dansk polis, där grundförutsättningen är att vi är de misstänkta,  konstateras det att vi är offren, och att det är ett insiderbrott från hotellet.

Någon i personalen med huvudnyckel och passport till alla kassaskåp har gått in på vårt rum, och stulit det som låg inlåst.

Så kommer någon på någon flygplats, och det flyger förbi en Suzanne Brodin, med mitt pass, så är det fel.

Jag är i Torekov, i alla fall just nu.

Sånt här händer bara i böcker och på TV.

Det känns som om jag lever mitt i en TV serie.

Det är absolut inte häftigt.

Jag hade gärna varit utan det.

Jag sitter i sjön.

I Skanör.

Jag blir inte blöt.

För jag har en båt mellan mig och vattnet.

Har varit här i flera dagar.

Och minglar runt på ridtävlingarna i Falsterbo.

Det kräver sin man.

Så Prinsen kom ner och höll mig sällskap.

Han har aldrig sett något liknande.

Skåne alltså.

Men framför allt inte Falsterbo och dess Horse Show.

Så nu åker vi till Köpenhamn.

För att gå på Tivoli.

Till det behövs det en kvinna.

Som är expert på logistiken.

Så att vi vet i vilken ordning vi skall åka karusell.

Och Berg o Dalbana.

Livet känns ibland som en Berg och Dalbana.

Och dagarna som går, är som en karusell

Det gärller att hitta rätt biljett till rätt attraktion.

Jag jobbar ständigt på det.

Då är det skönt att man har en man som tar hand om resten.

Så att man slipper sitta i sjön.

Jag var på ridtävlingar idag.

I min ¨gamla¨ värld.

Falsterbo Horse Show.

Alla var där.

Från A till Ö.

Kanske Adrian, men definitivt Östen.

Och alla hästar från Amberson till Öijegaards Brunte.

Jag är nu trött i minnet, alla personer som jag skall komma ihåg.

Jag är nu trött i handen och kinden, alla personer som jag skall hälsa på.

Jag är trött i fötterna, alla evenemang som jag skall gå till och ifrån.

Jag är trött i munnen, alla personer som jag skall prata med och om med.

Jag är totalt slut efter en dag, bland alla bokstäver.

Känns ganska skönt att inte vara där så där mycket längre.

Varken fysiskt eller psykiskt.

Jag kan åka därifrån framåt kvällen.

Utan att känna som om man drabbats av en total bokstavskombination.

Det gjorde Pippa Middelton.

Tror i alla fall Prins Harry och journalisterna.

På bröllopet mellena Kate Middelton och Prins William.

Och?

Det betyder att tjejen inte har några underbyxor på sig.

Varför?

Finns många olika anledningar, ni får gissa Er till några.

Vad berör det dig?

Alltså jag har varit väldigt nära de senaste dagarna, att gå commander.

När jag åkte från Stockholm i söndags, stog hela min bag med bikinis, strumpor, och underkläder kvar i hallen!

Jag kom inte på det förrän jag var i Skåne, 60 mil och 6 timmar senare.

Lite försent för att vända och hämta.

Vad gör man då?

Köper några nya underkläder.

Ber sen om hjälp att få bagen levererad till Falsterbo innan helgen.

För jag är inte säker på att jag vill göra en Pippa look alike!

Körde ner till Skåne i söndags.

Var på väg att somna i Örkelljunga.

Då är det 2 timmar kvar dit jag skulle.

Vad gör tjejer då?

Man köper godis.

Tröck i mig en halv påse Gott o Blandat. (Det är ju bara halva påsen som är god!)

Och en påse bilar. Av skum. Inte såna på vägen. Trist att äta såna själv, för då kan man inte ha tävling om vilken färg som man kan ha blindtest på.

Men kan jag tugga i 2 timmar så kan jag hålla mig vaken.

När jag kom fram så somnade jag.

Sov nästan hela tiden till NU.

Godmorgon Skåne.

Nu är jag här!

Kan en pensionär gå in i väggen?

För att pensionären har för mycket för sig.

Själv tröttnade för ungefär två år sen på frågan:

-       
Vad skall du göra när du sålt gården?

-         
Vad gör du nuförtiden?

-         
Har du något för dig?

Då svarar jag med en dåres envishet.

-         
Jag är pensionär.

Hur det känns?

Kul.

Helt rätt.

Lagom oansvarigt mot allt och alla.

Man måste betala räkningar i alla fall.

Det är lika lite i plånboken som innan.

Man har som alltid ansvar för sitt eget liv.

Men nu undrar jag:

-         
Kan man gå in i väggen trots att man är pensionär?

Eller är det bara för de priviligerade som har ett arbete att sköta?

Jag ligger just nu i farans riktning.

Har bara så himla mycket kul saker som jag gör hela tiden, så snart orkar jag bara inte mer.

Det är väl då man går in i väggen?

Kan man bli sjukskriven för ett för aktivt pensionärsliv?

Eller måste man ta semester från pensionärstillvaron?

Heureka!! Jag vet!

Jag börjar genast jobba, så jag kan ta det lite lugnt på dagarna på jobbet, så jag orkar med att ha så kul!!

Eller tänkte jag snett nu igen?