Jag tycker inte om allt man måste lära sig.

Allt som inte alltid gör att vi mår så bra.

Namn och platser som vi inte tidigare i livet visste att de fanns.

Och när man nu kan namnet på en plats på jorden, beror det på en katastrof.

Det kan också vara en företeelse som gör att vi måste lära oss något nytt.

Det var lugnt för flera år sedan, innan man visste var en Tsunami var.

Fokoshima är ingen plats som jag ens visste fanns, men det vet vi ju alla nu, var den ligger.

Jag vill egentligen inte veta att den finns, om jag får vara självisk.

Men jag måste, för den berör alldeles för många människor.

Jag vill inte heller veta vad Terror betyder.

Hoppas jag aldrig kan översätta det till vanligt språk.

Kan någon översätta det?

Nu har jag fått lära mig en ny plats på jorden.

Utöya.

Allting är helt ofattbart för mig.

Hur de som var där kan gå vidare.

Hur föräldrar som mist sina barn kan gå vidare.

Hur man som förälder till en terrorist kan gå vidare.

Hur de som såg allt det förskäckliga kan gå vidare.

Jag önskar jag visste, att alla de som på något sätt varit inblandade, med hjärtat som ledstjärna kan gå vidare i livet.

Att de inte låter katastrofen förmörka deras liv.

Terroristen skall inte vinna två gånger.

Jag vill inte veta hur han tänkte när han började skjuta på ungdomar.