Så kom vi då till Köpenhamn.

Det var ljuvligt att glida in med öppna bilen och solen skiner och det är Prinsen och jag på nya äventyr.

Checkar in på hotellet.

Går upp på vårt rum, där vi lite snabbpackar upp, byter om, lägger in viktiga saker i kassaskåpet, typ pass och mitt smyckeskrin.

Och sen ut i världen i ett soligt och härligt Köpenhamn.

Äter en riktig dansk lunch med smörrebröd och dricker god öl.

Spankulerar så småningom tillbaka till hotellet, ett av de häftigaste mest välrenomerade, i staden.

Då fungerar inte våra nycklar, för att kunna åka upp  i  hissen, och vi får nya i receptionen.

Kommer in på rummet, då Prinsen säger:

- Har du öppnat kassaskåpet, det är tomt.

Ja, då bryter helvetet löst.

När vi kommer hem på söndagen, efter ett flera timmars förhör av dansk polis, där grundförutsättningen är att vi är de misstänkta,  konstateras det att vi är offren, och att det är ett insiderbrott från hotellet.

Någon i personalen med huvudnyckel och passport till alla kassaskåp har gått in på vårt rum, och stulit det som låg inlåst.

Så kommer någon på någon flygplats, och det flyger förbi en Suzanne Brodin, med mitt pass, så är det fel.

Jag är i Torekov, i alla fall just nu.

Sånt här händer bara i böcker och på TV.

Det känns som om jag lever mitt i en TV serie.

Det är absolut inte häftigt.

Jag hade gärna varit utan det.