Jag var på ridtävlingar idag.

I min ¨gamla¨ värld.

Falsterbo Horse Show.

Alla var där.

Från A till Ö.

Kanske Adrian, men definitivt Östen.

Och alla hästar från Amberson till Öijegaards Brunte.

Jag är nu trött i minnet, alla personer som jag skall komma ihåg.

Jag är nu trött i handen och kinden, alla personer som jag skall hälsa på.

Jag är trött i fötterna, alla evenemang som jag skall gå till och ifrån.

Jag är trött i munnen, alla personer som jag skall prata med och om med.

Jag är totalt slut efter en dag, bland alla bokstäver.

Känns ganska skönt att inte vara där så där mycket längre.

Varken fysiskt eller psykiskt.

Jag kan åka därifrån framåt kvällen.

Utan att känna som om man drabbats av en total bokstavskombination.