Åh så skulle vi då ( i början på året) åka ner till Portugal, och se hur man bor, var vi vill bo, och fundera mer på frågan: VARFÖR?

Klev på direktflyget från Arlanda till Lissabon.

Fick god mat och trevlig uppmärksamhet av alla på flyget.

Jag hade dock i ögonvrån tittade till på någon väder sida, som lite varnade för vind.

Typ Storm.

Riktig storm.

Och den skulle vara som blåsigast när det var vår tur att sätta fötterna på Portugisisk mark.

För min del, som gammal (?) Skåning, kände jag ingen större oro. Stått pall för Gudrun, Per, Carola och på distans sett Simone och Sven, tänkte jag att flygplanen flyger ju på luft, så det skall väl inte vara något större problem.

Halleluja moment!

Tur att det var ett inhemskt flyg bolag som är van att vingla ner i full blåst.

Tjoho vad det gick.

Det är sällan som passagerare på ett reguljärflyg applåderar, när vi nådde fast mark.

Det är sällan som passagerare sticker in huvudet i cockpit och tackar för en lyckad landning.

Men efter stormen kom sol, regn och alla sorters väder på några dagar.

Och det var ljuvligt.

Nu känner jag mig inte längre som ett rö för vinden, utan stormen blåste ner oss, på en för magkänslan, härlig plats.

På hemresan var det inte en vindpust. Om någon undrar.

Och inte sen dess heller, när vi landat och startat från Lissabon.

Det var nog bara en test från dom som bestämmer!

Klarar ni av att dansa ner i Portugal, som ett rö för vinden, då ordnar sig allt.

Sen alltså!