Äntligen kan jag klä på mig utan att svettas.

Äntligen kan jag rasta mitt paraply.

Äntligen får jag börja tvätta strumpor, och en alltid försvinner.

Äntligen kan man sitta inne på restaurang.

Äntligen tycker man att mörkblått, grått och svart är snygga färger.

Äntligen kan man börja sortera tråkiga papper, svårt när solen skiner.

Äntligen får man konstatera att årets golftour gick som den gick.

Äntligen kan man gå till tandläkaren och doktorn och kolla om man klarade sommaren.

Äntligen måste man packa upp större delen av sommarens bagage. SUCK

Äntligen kan man börja fundera på att man bara måste härifrån  , från mörkret, regnet och hösten.

Äntligen har vi en god anledning att åka nästa vecka.

Jag tycker att det skulle vara en lag/bestämmelse, någon form av kraftig tillsägelse, så att när man åker ifrån sommarlovet, så allt det som kan påminna en om det ljuvliga, försvinner när man passerar stadsgränsen.

Alltså, här skulle man komma åkandes med bil, tåg,flyg eller båt, och precis vid stadsgränsen, skulle det vara en osynlig barriär som bara 

• tar bort alla myggbett, så att man slipper klia på dem i staan
• ger solbrännan en grå hinna så att man snabbare återgår till den stadsgrå mus man skall vara
• reparerar levern på en millisekund, så att allt rosevin och champange som slunkit ner under tre månader, bara försvinner ur kroppen
• en lätt radering av minnet, så att man bara minns dagen det regnade
• att badvattnet var kallt och otäckt
• att grillad korv är godare än aladåb på restaurang i staan.
• att träskor och gympadojor är obekväma jämfört med högklackat och lårhög stövel.

Ja, helt enkelt en snabb rensning av minne, kropp och själ så att vi alla kan förebereda oss för en höst/vinter och vår i asfaltens tecken.

Vet inte om min hjärna går att manipuleras på det där viset.

På våran gata i Torekov, bor det för tillfället bara ensamma damer, tanter, kvinnor, tjejer. 

Ja man kan kalla dom vad man vill.

Men alla gubbar är borta just nu.

En del för alltid, andra några dagar.

Och väktaren på hörnet, mannen som ALLTID bor på vår gata, han är på rymmen med sin hustru. Bombis till barn barn i Stockholm eller nåt annat otäckt.

Vad händer då?

Jo då får jag påhälsning av okända troligtvis män, vid halv fem tiden imorse.

Vad det kul?

NÄ!

Dom gick omkring vid bygget (vi håller på och bygger lite som vanligt)  och kollade om det fanns något att sno.

Flyttade på lite tunga grejor, och sen gick dom, när de fattade att någon var hemma.

Då fortsatte dom bort till grannen, och satt en ficklampa in i deras kök.

Sen försvann dom.

Allt mitt mod var bortblåst.

Jag var så skraj.

Alla glada kommentarer som vi alla har tränat på typ

- Vad gör Ni med mig otäcka karl, hoppas jag.  

De var ointressanta, inge kul, och helt irrellevanta.

Ska ni sno något, ge er på nåt hus där ingen är hemma!

Skräm inte livet ur folk som ligger och sover, med en pudelvalp som vakthund!

Kunde inte somna om med någon reda förrän sent på morgonen och sov halva dagen.

På kuppen.

Kom inte hit till Singel streetan en gång till.

Det kan hända att vi tycker att det är kul att Ni kommer.

Jag vet inte hur desperata de andra singlarna är.

Men allt kan hända.

Vi har preparerat med ljuslyktor, doftljus, ballonger i träden, blommor på uppfarterna, det fattas bara lite rökelse inomhus.

Glöm inte bort att ni måste tänka på Ert rykte. 

Åh Singel streetan ¨dosen't take no for an answer¨!

Så mitt tips.

Håll ER undan.

Socialttrötthetssyndrom.

Låter oerhört fint.

Drabbar bara de som inte har förmågan att säga nej.

Nej tack, vi kan inte fredagen den 31 augusti 2022.

Vi har hyrt en video den kvällen.

Ibland  önskar jag att det inte var så himla kul att umgås.

För det är det ju.

Alternativet är ju att sitta själv.

1. Det sämsta alternativet är att sitta alldeles själv.
2. Ett snäpp bättre är att vara på party själv.
3. Sen kommer party där man visserligen inte är själv, men inte känner en människa.
4. Sen kommer party där man känner några, men ingen känner dig?
5. Kul är att vara på party där man känner de flesta, och man har Prinsen med sig och får dansa hela natten!
6. Bäst är att att bara vara själv med Prinsen.

De olika alternativen tär olika mycket på krafterna.

1. Att sitta ensam länge är jobbigt, men att vara ensam nån gång ibland kan rent utav vara lite uppiggande. Dock är ensamhet som vana inte någon enerigbooster.
2. Att gå på Party själv snor mycket energi. Man skall ta hand om sig själv, vara trevlig mot alla, för man vet ju inte vem som kommer att vara trevlig tillbaka. Ganska jobbigt.
3. Att inte känna en människa på ett Party gör en lite viktlös, ni vet som om man var i cyberspace. Man far lite planlöst omkring och hoppas att någon skall gripa tag i en, och börja berätta något kul. Själva tyngdlösheten tär inte så mycket på energin, men om nån greppar en, och berättar oändliga ointressanta historier. Då tar batterierna slut. 
4. Om ingen känner en på ett Party, kan man ju gå helt Wild and Crasy! Och dåna runt och säga och göra roliga saker. Kan gå bra, men det kan gå väldigt dåligt. Om det går dåligt kommer man vara trött i flera dagar efteråt.
5. Party med alla man vill leka med. Wonderful. Då dansar man hem, yr i mössan av alla tjohej och skratt. Underbart, det är kanske bara fötterna som är trötta efter all dans.
6. Ensam med Prinsen. Bäst. Energierna flödar. Just Love IT!

Nu drog jag ifrån staaaan.

Mitt sociala trötthestsyndrom höll på att däcka mig.

Här hare dansats, ljugits, skrattats, rent utav flabbats! Kramats, pussats goddag och adjö.

Helt underbart.

Men nu måste jag tanka efter soppatorsk i kalassvängen.

Så Torekov, ta hand om mig några dagar.

Vagga mig till sömns i regn och  havsbris.

Promenera och cykla mig i underbar vy.

Åh sen kommer jag tillbaka, till staan.

Och då är jag beredd.

För att bara vara social.

Utan trötthet.

Utan syndrom.

Pensionat Paradis är stängt för säsongen.

Tror jag.

Eller mer, Kanske!!

Ja, vi  har bäddat med dun.

Frotterat gästerna med varma handdukar (det var ju väldigt varmt ute)

Lagat oefterhärmliga middagsrätter.

Serverat champangeviner, rödviner, vita viner och andra  brännviner.

Slängt gästerna i sjön.

Satt på dom flytvästar  (bry Er inte om ordningen, alla har överlevt, tror jag)

Bjudit på spännande utflykter.

Inlett outgrundliga konversationer.

Blandat överlliggare från när och fjärran. ( Amerikanare, dock inga mexicanare, Ni som kan Er Thor Modén)

Sjungit rent och falskt under middagar, som underhållning och för att de skall ha nåt att tala om när de åkt hem.

Dansat före frukost och efter maten.

Baddat, badat, och varit husmor i Paradiset.

Nu har alla åkt.

J-klar vad tyst det blev.

Nu kan vi tala med varandra, behöver inte överrösta alla som var  här.

Vad det jobbigt?

Nej!

Vad det en engångsföreteelse?

Nej!

Vad det tråkiga och besvärliga gäster?

Nej!

Så ge mig en dag med koma, så kommer jag undra:

Var är NI Alla? Ska ni inte komma till Paradiset???

Måste vi vänta till nästa midsommar?

Och säsongen slutar med en kräftskiva!

Helan går,sjung hopp faderallan