På våran gata i Torekov, bor det för tillfället bara ensamma damer, tanter, kvinnor, tjejer. 

Ja man kan kalla dom vad man vill.

Men alla gubbar är borta just nu.

En del för alltid, andra några dagar.

Och väktaren på hörnet, mannen som ALLTID bor på vår gata, han är på rymmen med sin hustru. Bombis till barn barn i Stockholm eller nåt annat otäckt.

Vad händer då?

Jo då får jag påhälsning av okända troligtvis män, vid halv fem tiden imorse.

Vad det kul?

NÄ!

Dom gick omkring vid bygget (vi håller på och bygger lite som vanligt)  och kollade om det fanns något att sno.

Flyttade på lite tunga grejor, och sen gick dom, när de fattade att någon var hemma.

Då fortsatte dom bort till grannen, och satt en ficklampa in i deras kök.

Sen försvann dom.

Allt mitt mod var bortblåst.

Jag var så skraj.

Alla glada kommentarer som vi alla har tränat på typ

- Vad gör Ni med mig otäcka karl, hoppas jag.  

De var ointressanta, inge kul, och helt irrellevanta.

Ska ni sno något, ge er på nåt hus där ingen är hemma!

Skräm inte livet ur folk som ligger och sover, med en pudelvalp som vakthund!

Kunde inte somna om med någon reda förrän sent på morgonen och sov halva dagen.

På kuppen.

Kom inte hit till Singel streetan en gång till.

Det kan hända att vi tycker att det är kul att Ni kommer.

Jag vet inte hur desperata de andra singlarna är.

Men allt kan hända.

Vi har preparerat med ljuslyktor, doftljus, ballonger i träden, blommor på uppfarterna, det fattas bara lite rökelse inomhus.

Glöm inte bort att ni måste tänka på Ert rykte. 

Åh Singel streetan ¨dosen't take no for an answer¨!

Så mitt tips.

Håll ER undan.