- Åh, fyller han inte 60 år nästa år?

- Jo det tror jag absolut!

- Men vad ung han ser ut, inte ett grått hår.

- Och i sån bra form. Han måste verkligen tagit väl hand om sig i livet.

- Hej! Vad kul att ses! Fyller inte du 60 nästa år.

Det är då det börjar.

- Nja, jag är bara 59 och tre månader.

Eller

O nej, jag är ju 57 och 3½ vecka, så det dröjer ett tag.

Eller

Kanske inte ännu, för jag har ju inte kommit längre än till 58 och en halv.

Det som i 4-5 och 6 års ålder var livsviktigt.

Kommer tillbaka som ett brev på posten. (Om nu Posten fungerar?)

Här finns det inte en levande själ som skulle erkänna, att man faktiskt är

den ålder som man är, och fyller det man fyller.

Och om det nu skulle vara så att någon erkänner sin ålder,

så hör man inte direkt många lekkamrater tjoa!

- Vilket kalas jag ska ha! Med godispåsar, och något med sig hem!

Det är mera:

- Tror du någon saknar en om man smiter till New York?

- Nej vem vill fira mig?

- Det är läskigt att fylla år.

HALLÅ!!

Gilla läget.

Vägen hit har varit guppig för oss alla!

Men om man nollar (som det heter på skånska) så måste man ha gille (kalas).

Det blir inte roligare att bli äldre om man leker kurragömma i New York, eller i någon annan avlägsen håla.

Utan det är bara att bita i det sura äpplet  och handlöst slänga sig in i födelsedagskalasets vindlingar.

Det kan ju bli himla kul.

Så där kul så att man känner sig som barn på nytt!!!!!