En del dagar räcker det inte med att solen skiner.

En del dagar går i svart.

Inte en sån där glassig vernisage/cocktail/lite middag svart.

Utan i kolsvart.

Vi skall på begravning.

Till en av mina gamla kompisar.

Ni vet så där riktigt gammal vän.

Inte gammal i ålder räknat.

Alldeles för ung för att bli ängel.

Han kommer att bli ängel.

Har man en ängels tålamod, ett himmelskt bra utseende, en gudabenådad gåva att ta hand om allt och alla,

och en helgongloria som satt där den skulle, oavsett glada kommentarer om folk och fä.

Redan här på jorden.

Då blir man en ängel.

Vi skall på avskedsfest.

Inte en begravning.

Vi skall vinka av vår goda vän till en underbar resa.

Och när han når sin destination, kommer han att sitta däruppe,

och titta ner, och som vanligt skratta och le med oss.

Så dom där dagarna när molnen är riktigt vackra.

När hela himlen ler.

Då skall jag titta upp, och vinka.