Det är ju ingenting man talar om.

Efter att man har fyllt typ 4 år.

Om man inte är i Alsace-Lorraine.

Och med en dåres envishet beställer Andouillette.

Den värsta maträtten i Frankrike.

En fransk korvtyp, som absolut ser ut som en bajskorv, lagad på tarm och annan inälvsmat.

När hovmästaren frågar om det skall vara senap eller purjolöks sås till, var Prinsen inte tillräckligt rutinerad för att säga:

- Det kommer att kvitta!

För in på tallriken kommer en korv, som luktar som en riktig korv (vi är ju hundägare Gu'bevars, så vi vet vad korvar kan lukta).

Pommesfritten till korven gjorde inte saken bättre.

Bajskorv med Pommes.

NÄ

Så in beställdes mer rödvin, mer av annan mat, och hungern stillades.

Det är inte lätt att vara nyfiken Prins.

Som tur var, var inte Pommes Friten inlindad i toapapper.

Ok, nu har vi dånat ned på Autobahn.

Spännande.

Räknas som livsberikande om man kommer därifrån med hjärtat på rätta stället, och inte i halsgropen.

Det är ju inte var dag som man blir omkörd av en Seat, typ Leo i 190 knyck.

Att det sen svishar förbi Audisar och Mercedesar och Porschar i ofattbara hastigheter, känns ju rimligt.

Men små skutt bilar, som knappt når över kanten på bakluckan på vår bil, det är grejor de.

Då måste jag ju  sitta som Exorcisten och låta huvudet snurra.

Ömsom på trafiken framför, Ömsom på trafiken bakom.

Eller att ha ögon i nacken.

Har man då solglasögon både fram och bak? När solen skiner??

När vi landat i Luxembourg, var mässingsorkestern på plats, för att fira.

Vi klarade oss hela vägen utan en skråma.

Då spelas det på pukor och trumpeter när man kommer fram.

LIVET!