Om Grottmannen och hans kvinna bestämmer sig för att byta boplats, då packar de ihop allt de äger, och startar vandringen mot en ny grotta på annan plats.

Nu lämnar vi väl inte direkt en grotta (Per Jansons fastighetesförmedling kanske trots allt inte vill sälja grottor?) för att ta sats mot en ny.

Packar in päls (ja pälsen får väl lämnas in på vinterförvaring i ett antal år) och kläderna av vadmal (Gör Armani och H&M fortfarande kläder i vadmal?) och matlagningskärl och annat smått och gott som bör finnas i en grotta.

Sen när allt är packat tar de sin oxe (vår utmärkta långfärdsbil av känt tyskt märke) och styr mot solen.

Det tar sin tid att komma dit, (mätt i vår sekundrelaterade tid), men det tar tid, att fara långt.

Väl framme sätter vi upp våra provisoriska bopålar, med det allra nödvändigaste för vår överlevnad.

Grottmannen får sen ge sig ut och jaga proviant, och hans kvinna samlar bär och nötter (troligtvis på närmsta SuperMarcado).

Om det är läskigt?

Urläskigt!

Äruinterädd?

JO

Men min Grottman håller mig hårt i handen, och jag håller mig fast, i hans hand.

För allt vad jag orkar, med livet som insats.

Så om ett tag kommer vi vara framme vid vår nya boplats, hittat VÅR grotta.

Det är då Äventyret kan börja  

Det här är bara resan dit.