Prinsen är alltid så uppmuntrande, med på nästan allt, fylld av heja rop och glada uppmuntranden.

Häromdagen fick jag ånyo en sån fin komplimang.

- Du tänker alltid så stort.

Jag slörpade i mig komplimangen, log med hela kroppen, och kände mig nästan som en katt som krullade ihop sig och börjar spinna!

Då kom fortsättningen.

- Så Älskling, när det blir fel, då blir det ett stort fel!

Hallå! Bara för att tanken slipprar lite.

Jag är kvinnligt logisk!

Thinking out of the box.

Har annorlunda referenser än vad killar har.

Kanske jag inte tänkte fel.

Kanske jag bara hade lite otur med just den stora tanken!

Vad som blev så fel?

Det har jag glömt bort.

Helt o hållet.

Jag glömmer stort, också.

Det är min lilla lycka.