Runt hörnet till våran lägenhet i staaaann ligger en miljöstation.

I just den meningen finns det ungefär så många nymodigheter, en återvändare till Stockholm kan klara av.

Förra gången bodde man i en våning.

Hur liten den än var.

Men för att inte verka märkvärdig har nu alla människor muntligt, flyttat till lägenhet.

Vad gör dom som faktiskt bor i en våning? Som bor på hela våningen? Typ .........

Jo dom är nog solidariska och säger lägenhet, för att ingen skall ta illa upp, börja märka ord, eller allmänheten börjar ha lektioner i Besserwisshet.

En känd åkomma i Stockholm.

Staaan har i alla år kallats för Stockholm, men sen jag flyttade hit envisas många med att med en nedlåtande suck och blick fråga:

- Hur går det för dig att bo i staaaann?

Med en dåres envishet svarar jag:

- Jotack bra, det är jättetrevligt att bo i Stockholm, vilket jag hade räknat med, annars hade jag inte flyttat tillbaka.

Vill dom att jag ska slänga mig på marken och vråla, jag hade fel, jag skulle aldrig flyttat härifrån,  ner på bondlandet, där luktar det illa, och alla är idioter.

Men det var verkligen inte så.

Snarare tvärtom.

Inga avgaser, snödropparna blommar redan idag i Skåne, och massa roliga och härliga vänner, bybor, och landetbor i största allmänhet.

Som jag absolut saknar.

Nästan varje dag.

Landetbor har ju ett mått av uppfostran, respekt och kan visa hänsyn, vilket mellan varven visas en stor brist på här i staaaann.

Men sen kommer vi till miljöstationen.

Där går gränsen.

Jag skall ha tidningar i en kasse.

Kuvert med och utan klister i en annan.

Färgat glas och ofärgat i en annan kasse.

Sen skall vi gå man ur huse och slänga de däringa miljösorterade avfallet i rätt hål.

Jag tror inte på det.

Jag har säkert fel.

Jag skulle vilja ha bevis på att det fungerar hela vägen till slutförvaring, eller vad det nu kan heta.

Och är det här verkligen billigast och miljövänligast sättet att hantera avfall i staaaannn?

Skål!

Ibland saknar jag landet.

Oavsett vad jag svarar när jag blir tillfrågad.