Oj vad jag är blå.

Sitter på en sandstrand i en annan världsdel.

Och inser att min kropp är flera lager av blå, vit, grå och sen blå igen.

Min hud har inte sett sommaren sen 2011 och det var ingen lång stund.

Den sommaren heller.

Så nu skall här exponeras!!!

Dom som varit här i flera veckor kan tas fel på, som om dom låg och plaskade med våtdräkt.

Svart våtdräkt.

Domsingarna har inte våtdräkt.

Dom har hundra lager av sololja, brun utan sol och smet efter solen kräm på sina färgade kroppar.

Jag är inte avundsjuk.

Jag ligger bara efter.

Och när jag ligger där i havet för att svalka min brännande kropp, har jag plötsligt insett vilken otrolig likhet det är med badande turister och salladssås

.Ni vet när jag inser att jag är oljan i havet.

Typ sådär fet som en perfekt olja skall vara.

Flyter perfekt ovanpå utan en rörelse.

Av alla smörjningar som skall göra mig så där himla snygg utan våtdräkt.

Själva havet blir vinegrättblandningen.

Där guppar vitlökar, salladskryddor, en liten sockerbit för att alla skall tycka det är gott och vackert.

Och som ett lager ovanpå, om man inte skakar alltihopa, ligger oljan.

Jag flyter ovanpå alltihopa.

Lager på lager.

Om jag skall vara ärlig känner jag mig mer som en kork.

Eller som när jag vad liten och hade flytägg på ryggen för att inte sjunka.

Äggen hade med ålderns rätt flyttat fram till framsidan av kroppen.

Typ samma storlek o form.

Jag flyter lika bra på "vuxenäggen" som de gamla.

Kork känslan är betryggande.

Det ger mig lager av säkerhet och goda minnen.

Tur att man inte lärde sig simma med en badring.

Det finns en del ryska herrar här i havet, som ännu har kvar sin badring runt magen.

Nu kallas den nog dock för bilring.