Ja, det blåser väldigt mycket i Skåne

Mer än någonannanstans i världen.

Idag har det blåst hål i huvudet.

För att jag idag är i Skåne.

Det är svårt att erkänna att det blåser mer här än någonannanstans i världen.

Att dissa min del av världen, är som att erkänna, att man är ful eller nästan vad som helst.

Men det gör det.

I min nya del av världen snöar det så in i bänken.

Mer än någonannanstans än vad jag har upplevt i mitt vuxna liv,

Jag har aldrig bott på varken Grönland eller i Alaska.

Men i Stockholm sägs det att det har snöat mer än 3 meter denna vinter.

Det är väldigt mycket snö.

Men in Skåne har det blåst typ 25-30 sekundmeter i byarna.

Och jag har spelat golf.

Det är den stora skillnaden.

Med 25 meters storm spelar man golf.

Men med 3 meters snö, så går det inte.

Jag kunde konstatera efter alla storm, att jag har hål i huvudet.

Jag är helt blåst.

Efter dagens övning.

Men att bo i 3 meter snö.

Krävs mer än en blåsning.

Möjligtvis kärlek kan leva med den mängden snö.

Eller stoppa huvudet i snön för att täppa igen hålen, så märker man inte att det blåser.

Puss o kram från Skåne!! Oh Torekov

Alltså det skramlar i knäna.

Det skakar i armarna.

Huvudet är fullt av konstiga tankar.

Årets golfpremiär.

Den andra i livet, som då rimligen kommer efter den första, som då rimligen kommer året efter man började spela golf.

Hur ska det gå?

Ja, det går i inte i Stockholms trakten.

Det är för långt och livet har varit för kort för att åka iväg långt.

Så vad gör man då?

SKÅNE

I eftermiddag.

Står man åter på den skånska stäppen.

Ska bli hur kul som helst.

Om man bara kan få knäna att sluta skaka!

Man hör ibland följande kommentarer:

- Åh jag har fått nya bilringar!

Vad jobbigt det är.

Kan det verkligen stämma med verkligheten?

Om de sitter runt midjan, så har det kanske varit jobbigt att tugga och svälja, men rackarns vad gott det måste ha varit.

Ett liv fyllt av vällust, goda viner, champangeviner, aladåber och räksuffleer.

Sätter sina spår.

Jobbigt för hjärnan och kroppen, att få ner dem till åtminstone cykeldäcksstorlek.

Svårare nuförtiden.

Fantomendräkten har ju förlorat sin elasticitet, så när hyddan krymper, så gör inte dräkten det.

Blir mer däck med punka, om man ser det på det viset.

Det kan dock vara minst lika jobbigt, att byta sina riktiga bilringar.

Jag har en egen domkraft i garaget. (Sk leftover från tidigare liv)

Så jag vet.

Men framförallt har jag en Tommy, som gärna hjälper till.

Han är inte plastikkirurg, utan har världens bästa gummiverkstad.

Som idag.

Gjorde en snabb bantning/bikindrive.

Nu är sommardäcken på.

Och allt känns lättare.

Går på gatorna i staaan och konstaterar att massa kvinnliga rumpor, oavsett ålder, oavsett form, oavsett vikt, glatt skumpar omkring i jeans, långbyxor, mycket korta kjolar, strumpbyxor och annat som vi har på oss.

Och inte en troskant som skymtar genom kläderna, så långt ögat når.

Har alla stringtrosor?

Tror knappast det, men varför inte en 75 åring, i en liten mormorsrosa string. Vem vet?

Men de går väl ändock inte byxlösa under ovankläderna?

Eller har alla underbyxor blivit så slimmade, kroppsnära, hudlikna, så att det inte syns att man har några på sig.

Är det ingen som använder en Sloggi Maxi längre?

Hur skall det gå för Sloggi?

Hur skall det gå för Lindex stadiga bomullstrosa, med resår uppe i midjan, dubbelfodrad gren, och ett stadigt grepp där benen sticker ut?

Kommer Ellos/Halens sluta sälja av sin favorit modell?

Hur skall det gå för den gamla klassiska underbyxan?

Eller är det här bara som vanligt ett fenomen i staan?

På landet går nog alla kvar i sina gamla byxor.

Och INGEN ser att det sitter en resår rakt över skinkan, som ger ett lagom stort veck, beroende på ålder och vikt.

Det här är inget viktigt.

Det är bara ett span.

Ta och glo omkring en stund, så får ni se.

Hittar någon ett rumpveck, så hör gärna av er!

Alltså kör ett span på staaan!

Tänk att en sån liten söt människa, kan vara så sur.

Är det en glad kommentar till en tonåringstjej, som sakta håller på att vakna ur mjölkträsket.

Som vet att ¨mjölken¨ från mamma/amma snart är slut.

Varför kan något utan socker hålla sig osurt längre?

T.ex mjölken utan lactos, har ett bäst före datum, som är långt mycket längre, än vanlig mjölk.

Det innebär alltså i praktiken att saker utan socker håller längre.

Hur går det då med blodsockerhalten.

Den vi har levt med i alla år, för att förstärka orken.

Då vi trugades i kex och allehanda godis när vi var tonåringar.

För att vi skulle vara tillräckligt söta mot våra avvänjande mammor.

Nu dricker jag ingen mjölk, nästan alls längre.

Framför allt inte med lactos.

Då håller jag mig söt längre, för den är sällan sur.

Och på morgnarna vill man ju inte drabbas av något surt.

Varken i, eller vid frukosten.

Så det gäller att leva med det/Den, som inte har passerat bäst föredatum.

Och det gör jag.

För Den är hela tiden söt mot mig. Och aldrig sur.

Ånyo fredag.

Ånyo snart lördag.

Ånyo en massa kul.

Ånyo bråttom bråttom.

Ånyo storstadsutbud som lockar.

Ånyo nära och kära som hittar på hyss.

Ånyo hänger vi med, mer än gärna, på allt.

Ånyo kommer det inte vara slut på söndag.

Ånyo ligger man platt hela måndagen, för att vila.

Ånyo är det bara en vecka till nästa helg, med lattjolajban.

Ånyo hänger man med den tiden också, för att få göra allt roligt.

Ånyo går tiden så himla fort, så att ingen av oss riktigt hänger med.

Ånyo är jag glad att jag skriver när allt oviktigt o viktigt, för att Ånyo få uppleva det.