Man hör ibland följande kommentarer:

- Åh jag har fått nya bilringar!

Vad jobbigt det är.

Kan det verkligen stämma med verkligheten?

Om de sitter runt midjan, så har det kanske varit jobbigt att tugga och svälja, men rackarns vad gott det måste ha varit.

Ett liv fyllt av vällust, goda viner, champangeviner, aladåber och räksuffleer.

Sätter sina spår.

Jobbigt för hjärnan och kroppen, att få ner dem till åtminstone cykeldäcksstorlek.

Svårare nuförtiden.

Fantomendräkten har ju förlorat sin elasticitet, så när hyddan krymper, så gör inte dräkten det.

Blir mer däck med punka, om man ser det på det viset.

Det kan dock vara minst lika jobbigt, att byta sina riktiga bilringar.

Jag har en egen domkraft i garaget. (Sk leftover från tidigare liv)

Så jag vet.

Men framförallt har jag en Tommy, som gärna hjälper till.

Han är inte plastikkirurg, utan har världens bästa gummiverkstad.

Som idag.

Gjorde en snabb bantning/bikindrive.

Nu är sommardäcken på.

Och allt känns lättare.