Jag har idag haft nytta av min kurs i maskinskrivning.

Jag gick den efter att jag hade trillat av hästen och slagit i huvudet.

Då fick jag inte läsa, bara skriva.

I kursen ingick det stenografi. Det hela hände i ett annat sekel.

Stenografikursen är och kommer alltid vara helt obegripligt.

Oavsett om man redan innan slagit i huvudet.

Jag trodde man skulle fatta bättre efter hjärnskakningen.

Fel.

Därför satsade jag mer på maskinskrivningen.

Och när jag idag hade maskinskrivit hela dagen så skulle jag faxa det jag skrivit.

Faxen är en helt obegriplig maskin. Mer obegriplig än scanner och telex.

Men faxen fungerade inte.

Inte så att jag tyckte att det var konstigt att pappret kom ut igen på andra sidan och inte försvann in i kontakten på väggen.

Utan att det tutade upptaget.

En timme och en halv deodorant senare insåg jag att en av hundarna hade tuggat sönder sladden. Den sladden där alla bokstäverna skall försvinna i.

Helt obegripligt.

Efter det skulle jag göra upp om mina stödrätter.

Det är ingen korsett eller krav på upplyft eller en apetizer för en GI nörd.

Det är fördelningen av EU pengar till oss lantbrukare. Jag har alltid undrat var dom pengarna kom ifrån. Och varför vi får dem. Vi får bruka jorden, sälja det vi producerar och så får vi mer pengar. Lagom till jul. Det är kanske för att tomten skall bli glad. Vem vet? I alla fall inte jag. För mig är det helt obegripligt.

Och som avslutning tog jag bilen till byn. Batteriet i nyckeln (fatta det, batteriet i nyckeln) har tagit slut, så jag kan låsa bilen men inte öppna utan att larmet går. Men om jag startar bilen vet han (min bil är en USA jeep så det är en han, det begriper ni väl) att det är jag och rätt nyckel. Helt obegripligt.

Ungefär lika obegripligt som att jag skall bo i Stockholm.

Kan dom stenografera där? Eller lever dom med att det är obegripligt.