Kläder.

Detta drama för alla kvinnor, och för en del män.

Vad ska man ha på sig?

Varför ska man ha på sig det?

Vem ser vad jag har på mig?

Vilket plagg passar mig bäst?

Ja, nu var vi där, passar det????

Om ett plagg storleksmässigt passar, är ju inte så svårt att känna och förstå.

Antingen så liksom hänger och slänger det, allt känns extra rymligt, böljar ut av sig självt, byxorna trillar ner, etc etc. 

Detta händer sig i alla fall för mig, ibland, antingen för att det varit fel storlekslapp på klädesplagget som jag provar, eller för att jag har mot alla förmodan sprungit ifrån några centimetrar på kroppen.

Eller så är det tvärtom. Skjortan sitter onödigt stramt, kjolen hasas på som ett par trånga kalasbyxor (kallas nuförtiden strumpbyxor), utanpå skjortan är ett måste till alla plagg. Mysbyxorna sitter som gjutet.

Ni förstår.

 Men DEN #passardetproblematiken# är ju oftast lättförståelig. 

Oönskad? Ja

Otippad? Nja

Oundviklig? I Corona tid

Desto svårare är den andra #passardetproblematiken#.

Till nästan hundra procent är det åren som har hunnit ifatt.

Även om jag inte fattar när det hände.

När kjolar i garderoben känns för korta.

Herreje, vart kom de där skrynkliga knäna ifrån, o vem vill se dom? Å framförallt ingenting ovanför. Det är horribelt.

När klänningar i garderoben känns för urringade.

Herreje, vem vill uppleva hela det exponerade dekolletaget?

När byxor i garderoben är för omoderna och opassande.  Dvs inte snitsiga, just nu gäller korta, vida,

Herreje, vem vill se tanten i  supermoderna tonårsbrallor, med feta gympadojor till?

När alla ska gå i en liten tight topp, när man passar bäst i tunika. För man är från den tidsåldern när det var modernt.

Herreje, Kolla kärringen har tunika! 

Efter en viss utrensning i garderoben, där allt kort, tight och urringat skänktes till Myrorna, så känner jag mig lugn, både före och efter påklädnad.

Även förvånad, och lite resignerad. Ska jag vara så här klädd resten av mitt liv.

Ja, så kommer det att vara i all tid framöver. Ja och då kan man vara övertygad om, att man kan se sig själv efter påklädsel i spegeln, och med övertygan i rösten ställa den ultimata frågan:

PASSAR DET?

Och svaret blir JA.