Håhåjaja!

Det uttrycket använder jag nog mest av allt nu för tiden.

Jag vet inte riktigt vad jag skall säga annars.

Ska jag osa av svordomar?

Ska jag sucka uppgivet?

Ska jag börja hulka och gråta?

Ska jag ligga kvar i sängen och bara gömma mig under täcken och kuddar?

Ska jag citera alla olika nyhetsmedier, och börja rabbla fakta?

Ska jag ha åsikter om vad alla länder gör, bestämmer, verkställer?

Ska jag bara titta på med öppna förskrämda ögon, utan att egentligen föstå vad som händer oss alla?

Det är i det läget som jag bara kan få ur mig något så intelligent och sanningsenligt som

HÅHÅJAJA

Och Nu är vi tillbaka på ruta ett.

Våra tidigare 6 dagar av isolering, var ju rena hopp och lek tiden (sånt kommando som man ger hundar när de fattar vilken order dom har fått, och sen som belöning får Hoppa och Leka).

Vi kom och gick ju trots allt lite som vi ville.

Vi kunde träffa vänner som oxå var i frivillig isolering, och inte hade blivit smittade.

Vi kunde shoppa, gå på långpromenad, spela golf, åka iväg.

Men nu?

ACK NEJ!

Så idag har jag gått ut med hunden 2 gånger och Prinsen har gått ut 2 gånger. Det blir de kommande promenaderna och fysiska aktivitet under de 14 dagar från och med idag. Promenaden får inte vara för lång i distans, eller länge i tid, och i parken patrullerar polis, för att vi inte ska gå Wild and Cracy och gå två varv.

Prinsen var tuff och gick till matvaruaffären, som han också är tillåten att göra. Där fanns mjölk och bröd, som vi behövde.

Nu har vi bara 14 dagar av total karantän kvar.

Vi mår jättebra.

Vi jobbar på att inte bli smittade.

Men det känns som om vi är tillbaka på ruta Ett. 

Håhåjaja!