Och jag sitter inne.

Fortfarande lite klen. (just så känner jag mig!)

Men börjar få tillbaka trampet i foten.

- Gick det inte väldigt fort?

Jomenvisst. 

Men den stunden när febertermometern står på 39 grader går det väldigt långsamt.

I alla fall för mig.

Men nu är det hopp om liv.

Men jag lovar. 

Jag ska ta det lite lugnt resten av veckan. 

Med början igår.

Men det är lätt att tappa besinningen när solen skiner.