Jag känner mig ungefär som om jag pluggade på Univeristetet i Lund, och skall flytta.

Över till nästa sjyssta studentlya.

Då ringde man sina bästa kompisar och bad dom hjälpa till.

Med löfte om en tung middag med massa Parador, till köttfärsgruytan. (Billigast på AG Favör i Staffanstorp! Fläskköttfärsen alltså!)

Åh så kom kompisarna och kånkade.

En halvdöd Yuccapalm i kruka.

4 nästan hela Duralexglas.

Lite lakan i rött och orange.

Ja, de bar över hela livet till andra sidan gatan.

Nu skall vi också bara flytta till andra sidan gatan.

Åh jag försöker få min man att förstå att Yuccapalmsflytttiden är förbi.

Men det går inte.

Han är överlyckligt över att få bära, sak för sak över gatan.

Jaa, som tur är så flyttar vi bara till andra sidan gatan.

Men det är många saker, som skall flyttas, efter 40 års samlande, efter senaste underbara minnet från flytten från en studentlya.

Och det kommer att gå så bra.

Vi tar våra stora SUVar och Stora Kombibilen av tysk kvalite och fyller med  med allt lösgods.

Kör från ett garage till ett annat, och byter en hiss med en annan.

Tar våra bästa byggmästarkompis och hans personal, som får lyfta allt tungt.

Och plötsligt är vi hemma i vårt nya hem.

Men jag måste erkänna en sak.

Jag saknar banan lådorna, som man snodde på ICA.

Det känns inte som en riktigt hemmagjord flytt, om jag inte får packa mina otända block ljus, värmeljus, ljuslyktor och annat mys i en bananlåda.

Finns det bananlådor nuförtiden?