Igår svepte jag förbi hårfrissan, höll in magen, slängde på mig något häftigt.

Och sen åkte vi in till Lissabon.

Till Ambassaden.

Vi var bjudna, på ett sent återbud på middag, som dagen därpå skulle fortsätta med fågeljakt i Algarve. för Prinsen och Kungen, men absolut inte jag, 

- Vem var det som var tvungen att lämna sent återbud? 

- Min allra bästa storebror. Han hade blivit förkyld, och för män är det overkligt obehagligt. Inte möjligt att åka iväg på äventyr till södra Europa. Men då ställer Prinsen och jag upp, på en kvarts varsel.

På middagen var det 10 män och två kvinnor.

Galet kul fördelning.

Ambassadören var den ena kvinna och den andra var jag.

Ja, vi var uppvaktade, av alla, och av Prinsen och Kungen.

- Vilken kung?

- En av dom, som det är kul att hänga med. Finns ju många att välja mellan, men den här gången var det på riktigt.

- Åh Prinsen? Vem var det?

- I mitt liv finns det bara en Prins på riktigt. Han är bättre än alla Kungar, Knektar och alla Ess, som man har mött. Så det kommer aldrig att bli en ny variant, på filmen Kungen och jag. Jag har ju min Prins.