Igår firade vi.

Det innebar, och innebär fortfarande, att man dricker ett glas vin eller två.

Det är vår, och jag hade klarat av en av de där sakerna som man måste klara av.

För ¨many moons ago¨, så här års, klarade man också av saker, som man bara måste klara av.

Student, tentor på Universitet o dyl.

Känslan efteråt är definitivt densamma.

DET HÄR ÄR VÄRT ATT FIRA!

Skillnaden?

Oerhörd.

Many moons ago, drack man ett eller två glas för mycket.

Skuttade omkring och talade med alla som var i närheten, vare sig dom ville, hade lust, eller t.o.m förstod.

Och frampå timmarna dansade man.

Länge, mycket, vilt, och till slut, så fanns den bästa just där och då, som man bara ville ha.

Det kanske var en Groda.

Men det var dumt att inte bjuda upp igen och chansa!

Skillnaden mot igår?

Ja, jag skuttade omkring och talade med alla som ville lyssna.

Var rent euforisk.

Drack ett glas vin,  eller var det fler?

Och så är det dags att gå hem.

Väl hemma med min vackraste Prins, slänger jag mig inte ut på dansgolvet. 

Nej, Jag surfar vilt runt på Internet.

Dånar in på en auktions sajt, och där finns den, den bästa just där och då, som man bara vill ha!

Bjuder upp, Bjuder mer, Bjuder till sådär mycket, så det känns nästan overkligt.

På en Röllakan matta.

Morgonen efter känns  dock ungefär likadant, trots ca 40 år emellan.

-HerreGud, Vad gjorde jag igår?

Jag är ju inte riktigt klok.

Hur många gånger bjöd jag upp?

Hoppas någon annan tog över!

Så med ett leende på läppen kunde jag ännu en gång konstatera.

Ett glas vin för mycket är livsfarligt.

Vare sig man släpar hem en Groda eller en Röllakansmatta!

Det är bara objektet som ändrar sig med åren.

Och att någon annan är beredd att bjuda över.

Som räddar ens heder