Hej vad kul att ses! Ska vi äta middag?  

Idag?

I helgen?

I nästa vecka?

I nästa månad?

I nästa sekel?

Jag är för mycket landet bo för att fatta.

Eller så är jag för mycket lös släppt för att fatta.

Eller så är jag för bortskämde för att fatta.

Eller så är jag inte tillräckligt på hugget för att fatta.

Men varför blir man bortbjuden på minst 8 veckors varsel.

Hela tiden?

Känner man sig säkrare som människa om man vet vad man skall göra varje dag under

helgen de närmsta 8 veckorna?

Och så blir ju man ju framövers bjuden hela tiden fråmåt med 8 veckors varsel.

Så om man nu blir bjuden framme i april så kommer man snart att vara full bokad i maj.

JAG VET INTE VAD JAG ÄR I MAJ.

JAG VET INTE VAD JAG GÖR I MAJ.

JAG VET INTE OM JAG VILL GÅ BORT I MAJ.

JAG VILL INTE ÄNDRA HELA VÄRLDSALTET FÖR ATT JAG SAGT JA, REDAN NU, FÖR MAJ.

JAG VET ATT JAG ÄR OARTIG, MEN ÄN SÅ LÄNGE BARA FÖR APRIL, OM JAG TACKAR NEJ NU.

Varför kan vi inte ha det som vi hade det på landet.

Hej, kom över och ät middag. Tar du med dig någon så blir det dans.

Hur svårt kan det va?

Jag känner en datumskräck.