När man går på gatan i staaan pratar alla högt.

Nästan alltid.

Ljudnivån på gatorna i staan är hög.

Det skall ju överöstas andras prat,

bussar, taxi bilar och arga cyklister.

Åsså skall rösten gå in i den lilla mikrofonen,

som sitter i ett snöre i telefonen.

Och för att komma igenom hela snöret krävs det

att man talar HÖGT!

I princip talar alla ALLTID i telefon.

Det är otroligt töntigt och ganska märkligt,

att ha en hel huvudstad som går och pratar högt.

Men i dag hände det något, på gränsen till mirakel.

Halleluja!

Vi kom gående på Östermalm, Prinsen och jag.

På Östermalm, tror jag att det överlag pratas högre.

För man har mer att tala om, som man gärna vill att andra skall kunna tjuvlyssna på.

Det är ganska mycket folk, så jag ser inte så noga från min lilla nivå.

Men jag hör att någon framför mig talar högt.

Döm om min förvåning!

Framför oss talar någon med hög röst.

Killen talar med en levande människa!

Som går bredvid, ser sin pratande kamrat in i ögonen,

när han inte måste väja för en telefonpratande zombie.

Han talar inte in i en sladd.

Han talar inte i en telefon.

Killarna för ett livligt samtal live! Med varandra.

Det var mycket snack!

Det var mycket action!

Det var mycket verkstad!

Och jag blev mycket glad!

Det finns fyra personer på Östermalm som tar sig fram på trottoarerna under levande prat.

Prinsen och jag.

Och två killar till.