Idag har jag uppfört mig som en riktig kolonialist.

Suttit i en länstol och blivit pillad på händer och fötter.

Samtidigt,

Av två stycken så vackra unga flickor från här.

Kändes svettigt.

Det koloniala arvet lämnar jag till de som ställde till det.

Vi hade det riktigt trevligt.

Och mina händer och fötter har aldrig blivit så omhändertagna i mitt liv.

Med tåspridare mellan tårna och nagellacket sakta torkande under hårtorkens blås, (har någon någonsin torkat tånagellack med hårtork!!) fick jag flip flop tofflorna, som den en av de söta flickorna själva gick om kring i.

För att inte förstöra det med omsorg på målade lacket på mina tår.

Hur kom den söta hem utan skor?

Då när jag satt där och tänkte på det arv vi har att förvalta, vill jag skänka en tanke till mina arvingar.

Inte så att jag har tänkt att trilla av pinnen, (som gamla hönor faktiskt bokstavligen gör när dom dör)inom de närmsta 50 åren (ont krut, etc etc etc)

Så skall mina efterlevande aldrig behöva stå gloendes på mina efterblivna ägodelar och föra följande konversation:

Vem tar hand om attackfasters tåspridare?

Nån kan väl att förbarma sig över mosters bästa hårtork?

Jag kommer aldrig att köpa en tåspridare.

Vet ni hur ful och äcklig i skumgummi den är?

Igår lärde flickorna mig en fantastisk variant med Kleenex, för att hålla tårna isär vid lackning.

Och sen behöver ju inte de lyckliga arvtagarna veta att jag har torkat de nylackade tå naglarna med hårtorken.

Alla kommer att tro att den har gjort vidunderliga frisyrer och inte torkat krokiga tår.

Tror ni man använder hårtork om 50 år???