Det har gått långt när man frivilligt i december månad kliver in i en provhytt, klär av sig i princip naken, och därpå låter sig bli påklädd en bikini.

Ljuset i affären skiftar i blått.

Provhytten är ljus beige.

Svetten lackar på mig.

Expediten kommer med glada tillrop.

Skynket som skall skyla mig från insyn, är såpass litet och provhytten placerad så att alla på Linnegatan som passar kan få se en snygging i bara byxan.

Wow.

Det gäller ha nerver av stål.

En fantasi som betraktar mig själv, som om det var efter många dagars solbränna, sömn, semester, iklädd just den ljusgröna bikinin som hon trängde över min otränade kropp.

Tror inte det.

Tror inte att det är så enkelt som tortyr. Det är nog värre.

Tror inte att jag plötsligt blivit katolik och därför kommer högre upp vid en eventuell kanonisering, efter en späkningscermoni som denna.

Tror inte jag skall ha en ljusgrön bikin på min ursnygga kropp första dagen på sandstranden, när skinnet sakta färgas rosa.

Tror jag får prova några andra. Modeller och färger.

Jag trodde att själva prövningen var provningen.

Nä, sen skall de små tygbitarna betalas.

Tror att det jag köpte var OK.