Hå hå ja ja.

Nu ska det vara vardag igen, i vårt lilla hem i Estoril.

Jag ville gärna slänga ut granen och rensa ut julen, men det gick inte för sig, sa Prinsen.

Inte innan trettondagen.

OK för mig, då får det vara jul i några dagar till, och jag kan fortsätta med pepparkakor några dagar till.

Jul och pepparkakor är ju som tvillingar. För mig. 

Inte det ena utan det andra!

Det räcker inte för mig, att bara tycka om pepparkakor.

Jag är en addict.

Jag beter mig som en knarkare när det handlar om pepparkakor.

Skulle nog inte kunna mörda någon för en pepparkaka, kanske inte göra saker som man hamnar i finkan för.

Men visste jag att jag kunde få pepparkakor i fängelset, skulle jag nog kunna fundera på saken.

Pepparkakor har nämligen allt en beroende kan behöva.

Smak.

Färg.

Perfekt tuggkänsla. Den vanlig krasar så härligt mot tänderna, pepparsockerkakan sitter så mjukt i gommen och den skånska pepparkakan är sådär härligt seg o tuggvänlig.

Åh det går bra med allt till pepparkakor, till allt.

En frasig pepparkaka med franskt smör, i en double. Dvs smöret mellan två!! 

En liten klick gul sylt på pepparsockerkakan! (Gul sylt är apelsin eller aprikos eller persiko)

Den skånska pepparkakan med vanligt smör och en stark prästost.

Eller man skall aldrig glömma den gamla Roquefort osten. Passar till och på alla pepparkaksvarianter

Men vad dricker man till?

Vad är det för fel på champange?

En fika?

Ett glas portvin?

Varm choklad med eller utan vispgrädde.

The går till allt.

Eller en hederlig Caffe Latte.

Så nu kan jag andas ut.

Julen varar in till Trettondagen, vem vet kanske jag kan förlänga den ända till påska!

Under tiden kan jag lugnt stilla mina pepparkaksbegär.

Har ett paket kvar.

Det måste räcka!