Spelade golf häromdagen.

På 10:ans hål mötte jag min gamle vän från Torekov!

Han är HÄR nu.

Vilken överraskning.

Själv var han inte riktigt säker på att det var jag.

- Torekov, jaha, Har du bott där länge? Hyr du eller har du köpt? Är du säker på att det är jag som är på din tomt?

Kan man vara mer än bombsäker.

Klart man känner igen Herr Ärla från terassen.

Det trippande, spankulerande steget är inget man tar fel på.

Då vänder sig Herr Ärla mot mig:

- Åh det är Ni som har en pool, och det är du som försöker krypa ner naken i poolen och bada, utan att grannen skall se dig på vägen dit. Jag tycker din blå och rosa baddräkt med fiskmönstret är snygg. Kanske det blir lättare om du använder den?

För att avleda uppmärksamheten började jag genast prata om när han kom hit, och hur länge han tänkte stanna i år.

Och att vi själva skulle stanna en bra bit fram i maj, som det såg ut nu.

Åh så började vi tala om hur lång tid resan tog.

Jag piggade upp med att det fanns billiga flygbiljetter till Göteborg, i mitten på maj.

Men då svarade han:

- Nä det är för dyrt att flyga med andra, vi får nog allt flyga själva.

Då erbjöd jag ju skjuts hem, med bilen. 

Man har väl uppfostran!

Men det föll inte i god jord. Vi skulle nog åka lite väl sent.

- För det är så härligt att komma med våren, och gå omkring där och trippa, och bli välkommnad.

Jag hade full förståelse för hans åsikt, och när vi skulle skiljas säger han glatt:

- Vi ses till sommaren! Jag vet var din brevlåda bor!!

Va! Tror att han är en brevduva? Har utlandsvistelsen stigit honom åt huvudet.

Kommer den att göra det?