Nu är jag nära att nolla.

Om bara ett år.

EXAKT

Så blir jag sådär gammal (otäckt ord) som egentligen ingen vill bli.

Erkänna att dom är.

Men glada att dom blev.

Fast egentligen är det ingen ålder. Man är inte ens pensionist.

Åldern och känslan kommer att öka med åren.

Desto äldre, desto piggare, desto gladare.

Nu är det ju så att jag med jämna mellanrum fyller år någonstans vid påsk.

Lidande och död är ursprungs temat, men vi uppfattar den mera som en glädjens högtid, med påskharar (luriga ägg gömmare) och höns i alla former.

Det är klart vi skall äta ägg, nu när hönsen enligt gammal tradition och solens bana, plötsligt började värpa ägg.

Dagarna innnan fick alla leva på ägg som konserverats sen förra årets säsong.

Dom äggen konserverades i vattenglas.

Själv känner jag mig som ett ägg.

Som egentligen är nyvärpt.

Men nog har sett en hel del, upplevt en hel del, fått många glada erfarenheter, och många hjärnskrynklor, så kallad erfarenhet.

Kan Susanna ha badat i ¨vattenglas¨ sen 5 års ålder.

Kanske inte utseende mässigt, med en del krackelarde skal delar.

Utan själen, var den nu bor, den bor kanske i vattenglas?

Oavsett detta önskar jag alla en glad början på Påsken.

Utan att äta di gamle som legat i vattenglas.