Det gäller att ligga i, för att liningen inte skall bli för lös.

Våra svenska högtider gör allt för att midjemåttet skall hållas.

- Men du är väl inge TJOCK!

Nä, men efter den här påsken, har jag definitivt fått en kraftig benstomme.

Tror ni att alla bjuder på så mycket mat, och alla måste äta så här mycket under jul/påsk/midsommar och allt vad vi firar, för att det är så många familjemedlemmar med, och man har ingen direkt lust att tala med dom!

- Man får inte prata med mat i munnen, så tugga på du. Vill Ni ha mera? Det är så tyst och skönt runt bordet.

Eller känner sig inte husmor, värd och värdinna som några rediga människor om de inte bjuder på allt?

Eller blir man så betagen av alla matannonser, så att snålvattnet börjar rinna, och man slänger sig handlöst ut i matvimlet och handlar.

Eller är det bara så gott att tugga, så att vi vill göra det. En så basal sak, så enkel, och det andra vi lärde oss, efter att suga.

Så tugga på, och Glad Påsk, God Jul och allt vad ni nu tar oss igenom.

Däremellan får vi leva på 5:2, LGHC, Viktväktarna, ja jag vet inte vilken diet som är bäst.

Kan man kanske ha en uppgraderad 5:2?

Man äter 5 Påskar/Jular etc och fastar 2 st? 

Bra ide.

Behöver ju inte genomföras förrän om 5 år.

Så det kan man ju nästan lova!

Jag försöker ligga rätt i tiden, med vad gör jag, de händelser som jag kan påverka, och skeendet runtomkring.

Tills nu.

Vårt hem är rensat, stylat, piffat, puffat, fotograferat.

Hos mäklaren har det korrekturlästs, photshoppats, (rött i solsken blir helt galet rött! har jag lärt mig) skrivits om, dividerats och till slut enats om en annons.

Visningstider har diskuterats, formulerats och bestämts.

Internet har förberetts, loggats  in på.

Nu är lägenheten på internet, och den skall visas med början i nästa vecka.

För att man idag skall kunna sälja en lägenhet skall den knappt se bebodd ut.

Det innebär att vi får göra det som i familjen kallas för indian tricket.

Vi får sopa igen alla våra spår efter oss.

Så då dammsuger vi så det blir liksom fotbollsplans ränder i mattorna. (snyggt?)

Så då puffar vi kuddar.

Så då putsar vi allt blankt så det blir blankare.

Så då puffar vi kuddar.

Så då gnuggar vi diskhon, så den ser ut som om den aldrig har diskats i.

Så då puffar vi kuddar.

Så då tar vi bort allt som kan likna hundsaker, så allergikerna inte får allergianfall.

Så då puffar vi kuddar.

 Så då bäddar vi sängen med lakan så det ser ut som om man har checkat in på Ritz hotell.

Så då puffar vi kuddar. Till förbannelse.

Vad gör då jag?

Jo men den dåligaste, sämsta, mest oplanerade tajmingen i världen, tar jag tag i en flyttlåda, slänger den lite hit och dit, typ, och sen ställer jag den ovanpå en hög med andra packlådor.

Märker först ingenting, tills jag någon timme senare är i princip orörlig.

Fick domen igår, av min rygg ansvarig, (snarare är hon väl ansvarig för att hela min kropp skall fungera, men för stunden tar vi bara ryggen, för den gör så inibänken ont)

Jag får under de närmsta 10 dagarna BARA

Spankulera, inte gå mot ett mål, med driv i steget, utan bara spankulera, med svängande armar.

Jag får bara sitta korta stunder, annars bör jag ligga!!

Jag får INTE, notera INTE lyfta en sak.

Jag får INTE dammsuga (otippat att man inte får göra det när man har såååå ont i ryggen.)

Ok. Jag är så glad och tacksam att det är första gången i mitt liv, trots all hästmat som har lyfts, ridhusharvar som har baxats, resväskor som har flyttats, packlådor som har bytt plats, lastbilsluckor som har stängts, snö som skottats, hästar som har stöttats, hundar som har burits, personer som har baxats, bilar som har puttats. Ja, vad har jag inte gjort i mina dagar och ALDRIG FÅTT ONT I RYGGEN.

Så nu när den slår tillbaka min bondtur, så är det med en förskräckligt dålig tajming!!

Hallå Ni som bestämmer!

Om jag ligger platt hela påsken.

Inte åker till Blåkulla ikväll, kan ju dra lite kallt om ryggen på vägen dit.

Är jag tillbaka på Annandagen då?

För nu är det skarpt läge.

Och den tajmingen kan jag inte ändra.

Nu är jag nära att nolla.

Om bara ett år.

EXAKT

Så blir jag sådär gammal (otäckt ord) som egentligen ingen vill bli.

Erkänna att dom är.

Men glada att dom blev.

Fast egentligen är det ingen ålder. Man är inte ens pensionist.

Åldern och känslan kommer att öka med åren.

Desto äldre, desto piggare, desto gladare.

Nu är det ju så att jag med jämna mellanrum fyller år någonstans vid påsk.

Lidande och död är ursprungs temat, men vi uppfattar den mera som en glädjens högtid, med påskharar (luriga ägg gömmare) och höns i alla former.

Det är klart vi skall äta ägg, nu när hönsen enligt gammal tradition och solens bana, plötsligt började värpa ägg.

Dagarna innnan fick alla leva på ägg som konserverats sen förra årets säsong.

Dom äggen konserverades i vattenglas.

Själv känner jag mig som ett ägg.

Som egentligen är nyvärpt.

Men nog har sett en hel del, upplevt en hel del, fått många glada erfarenheter, och många hjärnskrynklor, så kallad erfarenhet.

Kan Susanna ha badat i ¨vattenglas¨ sen 5 års ålder.

Kanske inte utseende mässigt, med en del krackelarde skal delar.

Utan själen, var den nu bor, den bor kanske i vattenglas?

Oavsett detta önskar jag alla en glad början på Påsken.

Utan att äta di gamle som legat i vattenglas.

Nu har vi varit och tittat på vårt dröm rum.

Ni vet det där utrymmet, som tar hand om alla våra drömmar.

Dom man hade.

Dom som kommer att ske.

Dom som aldrig kom till användning.

Dom man gärna sparar på.

Dom ouppnåeliga.

Dom gamla.

Om man är krass så talar man om ett förråd.

Ett mellanlager i livet.

Ett utrymme, där massa saker som inte får plats, i den nuvarande drömmen. Som inte får plats att hänga med till Portugal. I första vändan i alla fall.

Det är en av de få gångerna som man talar om drömmar i kubikmeter.

- Hur mycket och många drömmar har ni, som skall bo och bli omhändertagna av oss ,medans ni har fullt sjå med en annan dröm?

Tack vi klarar oss nog inte under 90 m3.

- Men oj, det är stort!

Jamen, vi drömmer stort, samlar på de underbara drömmarna, låter en del ligga och bara mogna till, tar hand om en del brustna drömmar som kanske kan lagas och komma tillbaka som den bästa drömmen av alla!

- Men mardrömmarna? Vad gör ni av dom?

Dom lämnar vi till återvinning. För oss kanske en mardröm, för resten av världen förhoppingsvis en önskedröm!

Så nu skall vi bara bestämma oss för vilket drömscenario som är bäst! 

Och sen kommer allt packas och forslas iväg.

Dream on.