på väggen där, kan du säg mig, vem i hela friden jag är????

Jag hoppas och vill tro att jag inte är ensam om den här känslan.

Ni vet man vaknar på morgonen, hoppar i kläderna, oftast ridbyxorna (det gör troligtvis inte ni, dock).

Har lite bråttom att sticka ut och rida på sin (som det känns) ponny, för att man skall på lunch inne i stan, och sen göra några kul grejor, innan man får mysa hem och chilla i soffan.

Känner mig som den tonåring man var, när man vaknade och slängde på sig ridkläderna.

Visste man hade lite kuliga dates under dagen.

Och så skulle man sluta med att ligga och chilla och vegetera i sofffan och kolla på en film.

Dundrar ner i köket.

Lite mackor, juice o sånt.

Och sen passerar man en spegel.

Vad hände?

Var jag med på hela resan?

Hur kan jag känna mig som en fjortis i huvudet, men se ut som jag ska/borde utanpå?

Vem gjorde såhär med lilla jag?

Blev jag skrämd av ett russin som liten?

Hur kan jag se så annorlunda ut, när jag känner mig som vanligt?

Det måste vara speglarna som åldras.

Så är det.

Själva spegelglaset krackelerar med åren.

Vi består.

Spegel Spegel på väggen där,

Säg mig vem den skrattande, lyckliga, glada människan i spegeln är?