Packlådor. Millioner packlådor.

Känns det som i alla fall.

Vi flyttade tillbaka till Stockholm i höstas.

Från utlandet, från ett liv med värme i luften, med nya vinklingar på livet, livligt.  

Men allt det som hade upplevts under 7 år, skulle få plats i en packlåda.

Kändes det som.

Alla lådor skulle transporteras till Stockholm.

Men nu i dessa knarksmugglingstider, vilket vi inte sysslar med, måste varje sak av storlek och låda märkas med nummer och texkten PBO eller PBC.

Tullen var i stort sett bara intresserad av PBO.

Packed By Owner.

Det måste vara så att det som är PBO smugglas det mer knark i.

Packed By Company är mindre smugglings benäget. 

Varför denna skillnad?

Inte vet jag.

Men när allt var packat märkt och klart, så stuvades det in i en flyttbil.

Åh Tjohej så var det i Stockholm.

Känslan när man står i sitt nya hem, och våningen bara består av en myriad av gångar.

Gångar mellan lådor, fullastade väskor, underliga bubbelplastberg med möbler i, etc, etc, etc.

Ett KAOS som är en blandning mellan myrstack, rävgryt och grävlings gryt.

Och var är sängen??  

Jag är nu efter ca 6 månader av öpnnande, tömmande, ihopvikande av papplåda, dylik lagd åt sidan med alla de andra ihopvikta.

Väldigt trött på Vart, Varför, Vill Vi ha den här prylen, Var nånstans, Kanske i ett Sommarhus, Då skall den Packas ner igen.

Men jag ser ett ljus i mörkret.

Alla PBC är öppnade.

Nu är det bara PBO kvar att sortera.

Jag planerar att tala om när det är klart.

Om jag då vet var skrivbordet och datorn har hamnat.

Och om Jag inte är så packad och berusad av lycka att vara färdig. På alla vis.