Jag har en klocka i badrumsfönstret. Den står på 20 i 11.

Eller om man vill 10 o 40.

Kanske beroende på omständighet.

Jag har kommit på att det är de perfekta tiderna på dygnet.

När jag står på morgonen/förmiddagn och borstar tänderna, och jag sneglar upp på klockan, och den är 10 o 40.  Då känns det helt underbart.

Jag har inte behövt stressa för att hinna till någon förutbestämd tid, jag har hunnit sova så mycket som jag velat, jag har ätit en lång och ljuvlig frukost, Prinsen och jag har hunnit diskutera de mest O eller väsentliga sakerna.

Och till kvällen är det alldeles lagom att borsta tänder 20 i 11.

Lagom lång tid att ligga i sängen och läsa, mysa och sen bara somna i god tid, så att alla vackra drömmar som skall passera får den tid som de behöver.

Men vadå? Vad ere för fel på din klocka?

Fungerar den inte?

Laga den da'ra!

Det är mycket enkelt åtgärdat.

Jag behöver bara sätta i batteriet!

Så fungerar den utmärkt.

Det är bara så skönt, när vi alla lever efter ett uppgjort livs schema, att lura själen lite granna, och uppmuntra den att allt är i rätt tid.

Det är klart att jag står där i badrummet yrvaken  kl 6.30 för att ha ett möte eller avfärd senast kl 7.

Det är klart att jag snubblar över tänderna med tandborsten och  rullar i säng mitt i natten, efter något urkul.

Men själen mår bra.

Jag mår bra.

Och Tiden är vad den är.