Att köra radiobil på Grönan är lugnt.

Om man jämför med att ta sig från vårt garage till motorvägen till stallet.

När man kör ut ur garaget, måste man ta till höger, för den gatan är enkelriktad.

Efter ungefär 100 m hamnar man i en korsning.

En 5 vägs korsning.

Där min gata jag fortfarande är på är enkel riktad.

Den till vänster är dubbelriktad.

Den till rakt fram är enkelriktad.

Den till höger om den är dubbelriktad.

Jag siktar på att fortsätta på den enkelriktade.

Körningen har ju inte riktigt kommit igång ännu, så det är bättre att vara på väg på samma håll som alla de andra.

Då kör jag på den gatan i ca  100 m, där händer allt.

Plötsligt är gatan jag kör på, dubbelriktad.

Jag har trafik från alla håll från höger.

Överallt parkerade bilar.

Men jag pilar framåt ca 100 m på den numera dubbelriktade gatan, innan jag hamnar i ett trevägskors.

Där tar jag till vänster.

Åh tack snälla!

Nu är gatan enkelriktad igen.

Vart dom som kom från andra hållet tagit vägen?

Bryr mig faktiskt inte, har fullt sjå att lägga in tvåan!

Skuttar över två enkelriktade gator, vet dock inte riktigt åt vilket håll!

Så jag spanar åt alla håll när jag passerar den korsningen.

Och även om de är enkelriktade åt ett håll, så finns det inget som säger att man med varningsblinkers på kan köra mot färdriktningen!

Åh då är vi framme vi första riktiga utmaningen.

Den STORA  gatan genom stan.

Jag tar till höger och kommer fram till första rondellen.

Den rondellen är ganska normal, bara 4 av/påfarter, och två filer inne i rondellen, några övergångs ställen, och portugisernas vana att alltid hitta en tom parkeringsplats

INNE I RONDELLEN!

Skuttar framåt på treans växel, mot nästa utmaning.

Rondellernas rondell.

Innan motorvägen.

6 olika av/påfarter.

3 filer inne i rondellen.

Och alla som är inne i rondellen är försenade. (En annan blogg skall förklara det Portugisiska tempot, under temat:  Vi kom sent en  gång till kindergarten, sen dess är allt förskjutet)

Det är bara att ha handen  på tutan och gasa.

Som alla andra.

Så jag slänger mig med dödsförakt runt, nästan 360 grader.

Tutar och gasar om vartannat.

(Jag kommer att kunna sälja min bil, för massor med pengar.

Bromsarna är knappt använda, men tutan är trött!)

Sen gäller det bara att gasa upp på motorvägen, där snitthastigheten är 150 km/h.

Kör man fortare kanske man kan få fortkörningsböter.

Hitintills har ingen fått det, men det pratas om att polisen kanske skulle kunna ge en fartbot, om dom någon gång hade en fartkontroll, som dom ännu inte har haft!

Jag kommer efter några små rondeller till och några 50 km sträckor i tätbebyggt område, där jag alltid blir omkörd, fram till stallet och hästen.

Sen återstår bara att ta sig hem igen.

Åh då är det bara att dra hela historien baklänges.

Min livförsäkring!

Den är hög!