Ibland går jag och tänker på alla hundägare.

Som plötsligt (kanske inte alltid plötsligt, kanske noga övertänkt) köper en hund.

Älskar den över allt annat på denna jord.

Och den dagen som den lämnar jordelivet, är det oftast med människofamiljens stora sorg, och många tårar.

Sen köper den familjen inga fler hundar i sina liv.

Någonsin.

Konsigt, är det inte det?

Förhoppningsvis finns det många goda skäl.

Eller inte.

åh så skulle vi ju flytta, och då passade inte en hund in. åh så var det nog lite jobbigt med en valp, så då struntade vi i hund. åh så köpte vi ny matta när hunden hade dött, o den ville vi ju inte ha lortig, åh så hade alla barnen flyttat, å inte skulle väl vi ha en hund själva.

Jag har dock sett ett mönster i min omgivning.

Barnen till EN hund i livet familjer, köper oftast hund, när dom blir stora nog.

Barnen har ibland hunnit bli väldigt vuxna, ibland ända upp i 60 års åldern.

Men saknaden efter en hund är stor.

Min egen familj hade en hund, som lämnade min familj, ungefär när jag föddes.

Så jag har aldrig träffat ¨vår¨ Ludde.

Jag fick växa upp i Frankrike, med leksakshundar.

Allt beroende på ett Europa som var oenat, och hade jobbiga karantäns regler på vilket håll man än skulle resa.

Jag var jätteavis på kompisarna som bodde i Schweiz, som kunde flyga hem sina hundar till sommarlovet, för med Schweiz hade inte Sverige några karantäns regler.

åhså fort jag kunde, när jag hade tagit studenten, övertog jag en vuxen hund från Hundstallet i Stockholm.

(Gör det! Hitta hundar på alla olika hundstall, nytt fenomen, hundar av alla raser och åldrar kommer till alla våra hundstall i Sverige, för att adopteras bort, (en annan blogg)

åhså var det juust för att jag inte trodde att Mamma och Pappa skulle älska, att en valp kissade på deras heltäckande mattor (Det var tider det, när hela våningen var täckt med heltäckande mattor, och vi hade en speciell amerikansk heltäckningsmattdammsugare med lampa fram, som gjorde ränder, typ som i en fotbollsplan, när man sög! En annan blogg!)

åh så har det varit hundar för mig, sen dess.

Vi talar typ 45 år med hund.

Inte en dag utan.

Ofta 3-4 stycken egna, oftast  fler (max tror jag, var över en kortare period, 7-8 st!) med några andras, inhysta av olika familjeskäl, typ utlandsvistelse, nytt boende, kommer snart tillbaka, ja skälen var många, och jag och hundarna glada. (Oxå en annan blogg, när hundflocken kommer och går)

Nu har jag/vi bara EN hund.

Hon är med oss överallt.

Och jag tror hon tycker att det är helt OK att hänga med oss.

Hon har eget pass.

Och skall enligt flygbolagen få eget Frequent Flyer kort.

åhså kommer hon att få en kompis så snart det går.

Det kommer kanske ta lite tid, men det händer.

åhså

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man träffar en själsfrände. Man blir helt galen I den personen.     Det är bara så kul och underbart. Vill ses, umgås, prata hänga allt som oftast. Bara vara där och göra saker tehopa.   Så går det en tid. Man blir helt galen PÅ den persone...

Alternativ användning!    Äntligen kan man använda bastun till det som nästan alla använder sin bastu till. Förråd. Fattar Ni hur mycket pengar man tjänar!   Shurgard och Co släng er i väggen. Alla abonemang blir uppsagda. Hyres pengarn...

Hur många Olssons kan man ha i sin närhet. Som man gillar. Allihopa. Finns det inga sura, tvära, kinkiga, inåtvända Olssons?   Dom stavar Olsons nästan likadant. Den stora skillnaden är hur många S som används. Men annars är det svårt att...

Vilken TUR!   Det är ju så man säger om någon, när det går bra, blir lycklig, hittar sin älskling, flyttar in i sitt älsklingsboende, blir kär i ett djur och får kärlek tillbaka, barnen som tillhör är snygga, duktiga och välartade, solen skiner p...

När tillfälle ges, ligger jag,  bakåtlutad i min solstol, och lapar sol. Ungefär som katter lapar grädde, för att uppehålla livet och livsandarna. Ger ungefär samma effekt. Ger oss människor överlevnad.   Man blir mätt på sol, värme och kärlek f...