Jag har inget pokerface.

Överhuvudtaget.

Det syns på mils avstånd vad jag tycker och tänker.

Om jag inte anstränger mig något helt överjordiskt.

T.om hunden märker att något är på gång när jag vaknar på morgonen, och jag skall lämna henne fram på dagen till hundvakten.

Hon är plötslig matvägrare, vill absolut ha halsbandet på (så hon vet att hon skall följa med, dit vi nu ska) och trampar mest omkring.

Går helst och lägger sig i min handväska!

Tänk vad skönt det vore att ha ett pokerface!

Vad jag kunde luras.

På alla sätt.

Le mot dom som jag vet inte tycker, att jag ligger etta på deras topplista.

Uppföra mig i stora tråkiga sällskap, utan att se oerhört gäspnödig ut.

Säga nej till saker som jag inte vill göra.

Slåss mot alla drakar som dyker upp i min väg.

Vad har hänt?

Jag har varit för duktig på allt det där ovanför.

För länge.

Så jag har tryckt  på pausknappen.

Ber om hjälp av Prinsen att försvara mig mot drakarna.

Och sen Go with the Flow.

Jag tror dock aldrig att jag kommer att få ett Pokerface på kuppen.

För det är ju jättetråkigt att lämna hunden till hundvakten, istället för att hänga med henne.

Snurvelpuffen, Filifjonkan, Kompis eller vad som är dagens smeknanmn, på bästa pudeln.